Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Något om Anton Mor och gamla porträtt. Af Georg Göthe. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
GEORG GÖTHE.
denne tekniskt solide konstnär har tillika
—■ och det är det som gör honom till den
store porträtfören — en förunderlig
förmåga att fixera det individuela tycket i
modellens fysionomi och för öfrigt i hela
hans figur, och att ställa personligheten
lifslefvande för ögonen, så att vi tycka oss
denne Johannes Gallus och i synnerhet
hans fru (bägge af 1559, i Kassel) — skulle
jag icke kunna möta samma fysionomier
bland borgarfolket i någon nordeuropeisk
småstad än i dag — frånsedt blott att
blicken är något stel och händernas, de
för öfrigt ypperligt genomtecknade hän-
johannes gallus’ hustru. oljemålning af anton mor. I galleriet i Cassel.
känna igen den, fast vi aldrig sett den.
Just detta i all individualiseringens skärpa
så bekanta, mänskligt förtrogna tycket har
i flere af Anton Mors porträttbilder slagit
mig så starkt, att jag sagt mig själf: se,
hur modernt den figuren verkar! Det är
detta moderna intryck jag har velat söka
förklara för mig.
Eller jag vädjar till läsaren själf:
dernas fingrar äro något utspritade
likasom till exposition, ett manér som tillhör
Anton Mor likasom många andra af de
nordeuropeiska porträttörerna på
1500-talet, t. ex. Holbein och Dürer? Eller
den alldeles mästerligt målade
»Juveleraren» (af 1564, i Haag) och Anton Mor
själf (själfporträttet i Uffizzierna, af 1558):
tycker jag mig icke ha sett dylika allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
