Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vilhelm Herold. Af Gustav Hetsch. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM HEROLD. 2QJ
honom och tog honom på sitt kontor, där
fullmäktigen gratis gaf honom undervisning.
I sin egenskap af den lilla stadens ende
kontorist intog Herold nu en särställning
som dandy; han kommer ännu ihåg, att
han den tiden kände sig öfvermåttan viktig
på grund af sin sociala position.
Då fadern dog 1881, ville en af
sönerna, som var lärare på landet i
Nord-sjælland, ha den då sextonårige Vilhelm
in på samma lefnadsbana, han tog honom
för den skull till sig för att läsa med
honom, och så förgick halftannat år.
Här, i den trista nejden vid Helsinge,
där den blifvande skolläraren gick mycket
omkring för sig själf och på det hela taget
förde en för en »dandy» föga
tillfredsställande, obemärkt tillvaro, var det som det
konstnärliga krafvet började dyka upp i
honom; han tyckte, att det han traktade
efter måste vara något större och högre,
något sådant som konsten, något i
riktning af musik och teater; men hvad det
egentligen var kunde han inte komma på
det klara med. Han skymtade ett mål
långt, långt framme, otydligt, som i
dimma. Hvilket mål det var och på hvilka
vägar det skulle hinnas, hade han ännu
intet begrepp om.
Så for han till Jellinge seminarium på
Jylland, där han skulle fortsätta sin
lärareutbildning i tre år med penningunderstöd
från en bror i Amerika. Men när han på
genomresa var i Köpenhamn, kunde han
inte afhålla sig från att gå upp till
dåvarande chefen för kungl, teatern,
kammarherre Fallesen, och fråga, om inte denne
möjligen kunde använda honom. Det var
ett mycket naivt tilltag, och visiten fick
också den utgången, att kammarherren kort
och godt upplyste den synnerligen landtligt
utseende ungersvennen, att han inte ens
kunde användas i teaterns kör. Hvarpå
Herold med oförrättadt ärende måste fara
till Jellinge för att sätta sig på skolbänken.
Här blef han en nitisk medlem af
sångföreningen och bildade till och med själf
en kvartett, som uppträdde rundt omkring
i trakten, i skolor och på gästgifvargårdar
och sålunda en gång i Vejle kom att
sjunga för Edvard och Nina Grieg,
hvilka i de mest smickrande uttryck
komplimenterade Herold för hans vackra röst.
1886 tog han skollärareexamen i
Aarhus, och vid detta tillfälle blefvo dåvaran-
VILHELM HEROLD.
de sånginspektören för Danmark Viggo
Sanne och domkyrkoorganisten Robert
Allen till den grad intagna af hans sång,
att de genast erbjödo sig att ta hand om
hans utbildning till sångare.
Han begaf sig då till Köpenhamn, där
Robert Allens just från Paris hemkomne
bror George Alle?i var nog älskväd att
sjunga med honom, under det Sanne
talade med kapellmästare Johan Svendsen om
den lofvande unge tenoren.
Från den tiden fingo Herolds
konstnärsdrömmar fastare form. Han började
så smått fä reda på hvad han ville, men
det var långt fram ännu.
Han hade emellertid blifvit vikarie vid
Köpenhamns folkskolor och kunde i denna
ställning med knapp nöd trassla sig
igenom, ty lönen var ytterst låg och därjämte
högst osäker.
Det kräfdes energi och godt humör för
att i dessa svåra tider och under särdeles
bekymmersamma förhållanden bo kvar i
Köpenhamn och odla sången. Och han
var också till slut nära däran att göra sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
