Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Sönderjyllands betydelse för den danska kulturen. Af Georg Brandes. Öfversättning från förf:s manuskript af G. M. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6
GEORG BRANDES.
som egendomlig för alla de omtalade, är
omöjligt. Vi sågo att Sönderjylland gifver
ledare åt såväl rationalismen som
pietismen, gifver Danmark en så svärmisk
konstnär som Ewald och en så nykter
som Eckersberg. Alla motsättningar äro
representerade inom hertigdömets trånga
ram.
Om Danmark någonsin blifvit styrdt
med geni, hade intet varit lättare än att
bevara danskt språk i hela Sönderjylland.
Ar 1720 hade man utan ringaste
motsägelse kunnat införa danskt skolspråk
och kyrkspråk öfverallt. H. V. Clausen,
som af alla danskar känner Sönderjylland
bäst, har gjort mig uppmärksam på
följande omständighet. Under åren 1820
—30, just som den tyskfödde svärmaren
för danska språket Schack-Staffeldt var
amtman på Gottorp, bortlade bönderna
på hans ämbetsområde, den sydliga delen
af Ängel, påverkade af århundradens
tyska i kyrka och skola, delvis medvetet,
sitt danska modersmål.
Hur stora förluster af sydjutsk
intelligens hafva vi icke lidit, allt som tyskan
trängt sig fram! Några af Tysklands
allra största andar äro tyska sydjutar.
Rikets ypperste historiker, Theodor
Mommsen, vår hätske ovän. Likaså
turisten Beseler. Likaså tänkaren
Friedrich Paulsen, vid Berlins universitet. Flere
framstående yngre filologer, som Asmus
* Sörensen, hafva blifvit tyska skriftställare.
Om vi nu med likgiltighet åsåge
Slesvigs germanisering, så skulle i fram-
tiden allt hvad landet frambringar af
framstående män gå till det tyska riket
— och vi lida en oöfverskådlig förlust.
Dessutom kan väl ingen tänkande
människa vara så barnslig att tro, att
Kon-geån skulle sätta en gräns, som bjöde
förtyskningen halt. Nej, tyskan skulle
liksom med tusen tungor slicka sig upp
emot norr, och danskt språk skulle snart
vara ett väsen, som fått galopperande
lungsot.
Jag förstår den ståndpunkt, hvarifrån
det säges: det är allra bäst för något så
litet och gammalt som Danmark att det
tillintetgöres och går upp i Tyskland.
Hvad gör det om kungen heter Kristian
eller Wilhelm! —
Det är ju ändå ett fåtal som har
fördel af att vara danskar. —
Detta är en naturstridig ståndpunkt,
men en nyttighetsståndpunkt.
Hvad jag däremot icke förstår, är att
man uppgifver intresset för
Sönderjylland utan att samtidigt uppgifva intresset
för Danmark — och detta gör ungdomen
i våra dagar ofta.
Det som här beröres är visserligen
icke spörsmålet om vår fortvaro som
stat utan om vår fortvaro som
intelligenssamhälle. Vi äro alltför få; vi kunna
icke släppa ett element, som tillfört oss
så mycket af vår allra bästa kultur.
Till och med om vi vore ett eröfradt
folk, skulle alltjämt samma fråga
föreligga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
