Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En dag i Kanton i krigstid. Ett reseminne af S. Natt och Dag. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 S. NATT OCH DAG.
ligen skulle löpa hade vi alla försett oss
med »sexskjutare», hvarjämte ett par af
kamraterna i sina spatserkäppar hade
ett långt ifrån föraktligt vapen — den
spanska stiletten. Voro vi således
beredda på allvarsamma händelser, visade
äfven själfva ångarens utrustning, att vi
måhända icke öfverdrifvit farhågorna.
Då vi nedkommo i den för européer
afsedda salongen, funno vi nämligen, att
laddade gevär och revolvrar voro
placerade å flere ställen, medan vid
hufvud-gärden af sofplatserna uti hytterna
hängde huggare. Det ena med det andra
en ovanlig utrustning för en fredlig
handelsångare.
Då ångaren väl lagt ut från kajen
blefvo de till de kinesiska
mellandäcks-passagerarnas platser ledande dörrarna
och luckorna stängda med järngaller.
Vid en hvar af dessa öppningar ställdes
en beväpnad europeisk matros som post.
Det hela tedde sig högst ovanligt för
svenska ögon.
Men hvartill alla dessa
försiktighetsmått? Vi befunno oss ju på en engelsk
ångare, och den hade väl ej någonting
att frukta ? Jo, kanske! Den
skärgårds-liknande flodmynning, vid hvars innersta
del Kanton är beläget, är nämligen den
dag som i dag är tillhåll för —
sjöröfvare. An aftager deras antal, än åter
ökar det sig. Fullt säker för dem är
man aldrig. Senast två år före vår färd
hade en ångare tillhörande samma bolag
där i närheten blifvit utplundrad af
sjöröfvare, och flera dylika öfverfall hafva
sedan dess omtalats i dagspressen.
Vid ett dylikt öfverfall tillgår
sålunda : Få röfvarna reda på att någon
dyrbarare last skall sändas med en
ångbåt, begifva de sig till dennas
afgångs-ort. Här blanda de sig, döljande vapnen
i sitt resgods eller under kläderna, med
de kinesiska ångbåtspassagerarna och
synas i allt blott vara fredliga resenärer.
Men när ångaren sedermera närmar sig
det ställe i skärgården, där deras
kamrater med sina jonker ligga dolda,
öfverfall de samt döda eller fängsla den
europeiska delen af besättning och
passagerare, ofta en eller annan kines med,
hvarpå ängaren stoppas. Därpå vidtager
plundringen, och bytet nedlastas i de
under tiden anlända sjöröfvar-jonkerna.
Efter förrättadt värf lämna så röfvarna
ångaren åt sitt öde, och den får drifva,
tills dess de fängslade lyckas befria sig
eller hjälp anländer. Sä gick det till
äfven vid det ic>:e århundradets slut i
dessa den yttersta Österns nejder.
Vår färd förflöt utan det minsta
äfventyr af något slag. Då vi nalkades
Kanton, fängslades dock vår
uppmärksamhet af flerfaldiga tecken, som
an-gåfvo, att vi nu befunno oss inom en
krigförande makts område. Den nu
hopträngda farleden befanns pä flere ställen
försedd med spärrningar. Minor sades
vara utlagda, och vår ångare måste
därför iakttaga försiktighet. Pä båda
stränderna sågos armerade fort och batterier,
medan det flertal dels moderna
kanonbåtar och dels urmodiga krigsjonker vi
passerade representerade det flytande
försvaret.
Längre upp vimlade hela floden af
»sampaner» (rodd-båtar), hvilka vid
sidorna af farleden stundom förefunnos så
tätt som myrorna i en myrstack, eller
— ännu tätare. Det var Kantons
»flytande stad», hvarest 300.000 människor
sägas hafva sin varelse, af hvilka en
del lära födas, lefva och dö utan att
någonsin hafva satt foten på fast mark.
Det är bristen på byggnadstomter som
framtvingat denna egendomliga stadsdel.
»Till lands och vatten» lär Kanton rymma
omkring i1^ million människor.
Något fram på e. m. voro vi så vid
målet för vår färd. Här möttes vi af
den svensk-norske konsuln, en mr. Busch,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
