Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett besök på Östergötlands museum. Af Osvald Sirén. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
gifter och särskildt om de guldfynd, som
nyligen gjordes af mig jämte en kamrat vid
vårt besök å Östergötlands museum.
I den utländska afdelningen äro
1500-talets sydtyska målarskola samt 1600-talets
holländare och flamländare afgjordt bäst
representerade. De arbeten däremot, som
traditionelt gå under stolta italienska och
franska konstnärsnamn, äro, så vidt jag hann
undersöka dem, på ett par tre undantag
när skolbilder eller kopior. Bland
sannolikt äkta taflor af franska konstnärer
förtjäna antecknas: Ett litet landskap utan
figurer, hållet i en kylig grön ton,
signe-radt F. Boucher 1768, samt ett djurstycke
med blommor och växter af J. B. Oudry.
I den italienska afdelningen finnes enligt mitt
förmenande intet originalarbete. Det stora
fruntimmersporträttet, som ståtar med
signaturen »Opus Domenicus Tintoretto 1602»
förråder icke blott genom den omständliga
signaturens dåliga latin utan äfven genom
sin trista färgbehandling svagare händer än
Tintorettos. Sannolikt har det dock
uppstått under hans omedelbara inflytande.
Öfriga italienska taflor kunna vi utan
saknad lämna åt glömskan.
Vända vi i stället vår uppmärksamhet
mot de germanska konstnärernas arbeten,
finna vi genast, att skillnaden mellan dem
och de föregående såväl kvalitativt som
kvantitativt är betydlig. Äfven i denna
afdelning nödgas vi naturligtvis mottaga
en del väl klingande konstnärsnamn med
reservation eller t. o. m. opposition, men
flere stöda sig dock på så pass säkra
signaturer, att något misstroende icke kan
komma i fråga. Detta är fallet med den
märkliga stora duk, som framställer
Susanna och domarena och är försedd med
Hendrik Goltzius’ namnteckning (ett
sam-manskrifvet H. och G.) samt årtalet 1615.
Bildens storvulna hållning, de muskulösa
figurerna och den till mästerskap uppdrifna
virtuosa tekniken, hvarmed målaren
förgäfves söker dölja bristen på innehåll,
vittna tydligt om att taflan är utgången ur
de holländska Italiafararnas krets; äfven
utan signatur vore dess ursprung icke svårt
att ånge, ehuru den nu naturligtvis är så
mycket värdefullare. Mindre betydande äro
de religiösa bilder, som tillskrifvas den
med Goltzius samtida flamländske målaren
Frans Franken d. ä. Af senare
nederländ-are finnas taflor signerade med Adrian van
Ostades(?) och Teniers d. ä:s namn, men
djupare än dessa bilder har i mitt minne
fäst sig en liten interiör af Henrik
Heer-schoop, en af Rembrandts talrika elever
under hans Amsterdamtid. Den framställer
läkarens besök hos det döende barnet och är
målad med känslig och fin pensel, ovanligt
vek för att hafva uppstått i 1600-talets
robust lefnadsglada Holland. Ruisdaels
epigon Rolf de Vries representeras af ett
behagligt litet kanallandskap — sannolikt
från hans tidigare, finare period —, en bild
fylld af äkta holländsk naturstämning. En
nederländsk tafla ville jag ännu särskildt
framhäfva i den talrika samlingen. Den
framställer i rätt litet format bröstbilden
af en gammal käring, skrynklig i ansiktet,
klädd i en turbanliknande hufvudbonad
och en röd tröja samt öfver denna en
pälsbrämad kappa. Bilden går i museet under
Balthasar Denners namn, men detta
falske-ligen: hans penslar ha aldrig mäktat inlägga
så mycken karaktär och kraft i ett porträtt.
Gumman är föröfrigt en gammal bekant för
hvar och en, som vandrat genom
Nationalmusei nederländska kabinett, hennes drag
återfinna vi där, ehuru i något större
format. Hvem som målat henne är dock
likafullt ovisst, i ty att Nationalmusei
katalog lika litet som någon utländsk galleri
katalog meddelar någon definitiv tydning af
det monogram, som återfinnes på alla
arbeten af här ifrågavarande mästare,
nämligen bokstäfverna I. S.
En af museets allra bästa skatter sticker
oss genast i ögonen inom den fataliga tyska
afdelningen. Jag menar Lucas Cranachs
»Adam och Eva», en tafla hvars stora
värde ej blott beror därpå att den är ett
signeradt arbete af en gammal mästare,
utan äfven på dess ovanliga förträfflighet
jämförd med den stora mängden af Lucas
Cranach-bilder. Vi se våra första föräldrar
just i ögonblicket för deras ödesdigra
handling. Tätt slutna till hvarandra stå de
under det äppelrika trädet, Eva har lagt
sin. högra arm förtroligt kring Adams hals,
med den vänsta lyfter hon upp ena foten;
hon stöder sig blott på högra benet. Smått
förlägen, nästan tveksam står Adam och
gnager på äpplet, som han just mottagit,
under det att Eva ser så innerligt nöjd och
belåten ut som ett barn, som lyckats utföra
sin odygd enligt beräkning och alls icke
bekymrar sig för följderna. Ännu är heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
