Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Teaterkrönika. Af Hjalmar Söderberg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
ting lustigt i det, och stort mera finns det
inte att säga om honom. Eller låt oss se
till, går det kanske genom dessa fem af
slagsmål, skryt och bråk fyllda akter någon
hemlig underström af en egenartad och
betydande personlighet, finns det kanske där,
utom versens rent yttre behag och polityr,
något särmärke, någon känslans eller
tankens mystiska rytmik af den art, som sätter
forskaren i stånd att efter århundraden,
sedan alla manuskript längesedan gått
förlorade, i de apokryfiska bland Shakespeares
dramer skilja det, som verkligen är mästarens
egen skrift, från de underordnade medar-
betarnas kråkfötter? Spänner han öfver
några nya vidder, eller gräfver han kanske
på någon viss punkt djupare än andra?
Jag kan beklagligtvis icke se det. Han
synes älska äran och beundra tapperheten.
Han dyrkar skönheten och ägnar också
dygden den mera svala hyllning, som
tillkommer den. Han föraktar brackor. Hela
hans världsuppfattning är högst chevaleresk
och utomordentligt väl ägnad att tilltala
massan af fransmän och dem, som icke ha
någonting emot att för ett par timmar
efter middagen försöka att känna sig som
fransmän; och åt allt detta ger han uttryck
i en graciös ballett af sirliga versfötter.
Kort sagdt, han har en fint skuren penna
och dessutom upphöjda tänkesätt.
Men dessa egenskaper är han
besynnerligt nog icke ensam om; han delar dem
med hundra berömda och tio tusen
oberömda skribenter, strödda öfver hela
jordklotet. Dessa egenskaper räcka icke
ensamma till att förklara en så oerhörd
framgång. — — — »Allt efter som
skådespelet skred fram, steg hänförelsen i
salongen. Frackklädda herrar och eleganta
världsdamer förlorade hvarje spår af
besinning. Man omfamnade hvarandra i
kulisserna. Man grät och man skrattade, hejd-
löst. Det var som hade fäderneslandet
vunnit en härlig seger: en ny skald af det
gamla stora snittet har trädt upp ibland oss
— eller förstår ni icke, ser ni då icke, att
detta är en ny Cid, vår älskade unge
skalds Cid!» * Är det måhända för
långsökt att vända blicken till det politiska
läget för att finna nyckeln till denna
parox-ysm af hänförelse? Premiären ägde rum
strax i början af 1898, några få dagar
innan Zola skref sitt öppna bref till Felix
Faure. DreyfusafFären låg som ett åsk-
* Skildringen är hämtad ur en intressant essay
öfver Rostand af hr David Sprengel i »Teatern».
Axel Rydin fot.
SCEN UR 5:E AKTEN AF »CYRANO DE BERGERAC.» DRAMATISKA TEATERN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
