Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ett blad ur den finska tidningspressens historia. Af Emil Hasselblatt. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BLAD UR DEN FINSKA TIDNINGSPRESSENS HISTORIA.
409
presshinder i veckan. Detta är en
talande siffra, som öfverträffas blott af
Viborgsbladets 32 presshinder inom
samma tid. Under senare perioder af
den finska tidningspressens
lidandeshistoria erbjuda däremot dylika siffror
ingenting ovanligt.
I slutet af juni 1900 förelågo åter
viktiga ärenden till senatens behandling.
Det var reskripten rörande inskränkning
af församlingsfriheten och utvidgning af
de ryska gårdfarihandlandenas
närings-rätt jämte språkmanifestet. Nya
Pressen, hvars ledning i dr Lilles frånvaro
omhänderhades af skriftställaren K.
Zilliacus, gjorde sig åter oförskräckt till
tolk för den misstro man allmänt ansåg
sig berättigad hysa gentemot dessa i
den första öfverraskningen svårtrodda
rykten. I tvänne grundligt
argumenterade artiklar, »Otroliga rykten» och
»I hvilket syfte», ådagalades de bebådade
åtgärdernas oförenlighet med i Finland
gällande lag samt framhöllos vådorna af
den hotande rättskonflikten. Hvarken
dessa eller de likartade uttalandena i
landets öfriga tidningspress kunde rädda
utgången, ehuru genom dem tydligare
än någonsin förnams rösten af ett helt
folk i ängslig förbidan. Genom sina
beslut af den 3 och 6 juli svek senatens
majoritet ännu en gång nationens hopp.
Nya Pressen fick aldrig tillfälle att
instämma i den enhälliga dom, som
öfver hela landet drabbade de skyldige.
De tvänne ofvan angifna artiklarna hade
blifvit dess bane. Kort fore
promul-geringen, medan sinnena ännu befunno
sig i full jäsning, var tidningens
indragning för alltid en besluten sak. Mer
rådsnar än vanligt skyndade sig
press-öfverstyrelsens chef att omedelbart
förständiga censorn att icke vidare taga
någon befattning med tidningen. Sålunda
utkom den 30 juni det sista numret af Nya
Pressen — på dagen sjutton och ett halft
år efter tidningens första framträdande.
Dr Lille befann sig som nämdt för
tillfället utomlands men kallades
telegrafiskt tillbaka. Hans resa genom
hemlandet till Helsingfors blef ett enda
triumftåg med uppvaktningar,
blomsterovationer, tal, musik och sång. I hufvudstaden
mötte myllrande folkskaror vid
järnvägsstationen, och på kvällen den 3 juli
anordnades en medborgerlig fest,
präglad af varm, fastän bekymrad stämning.
En i sanning ensamstående hyllning för
det fria ordet, ägnad en af de främste
bland dess målsmän!
Och hvilken kulturbild från slutet af
ig:de seklet detta! A ena sidan ett
folk, som medvetet samlar sig kring en
ideel princip, lidande under dess
kränkning som under den gröfsta oförrätt, å
den andra en brutal ämbetsmannamakt,
som utan dom eller ransakning drabbar
den medborgerliga yttrandefriheten och
förgriper sig på en hel nations
ömtåligaste andliga intressen.
Det är lärorikt att jämföra pressens
uttalanden vid detta tillfälle med dem,
som sågo dagen vid Nya Pressens
framträdande. Då enbart reserverade
omdömen, tvungna och kyliga, om icke rent
fientliga. Nu idel varma, sympatiska
afskedsord, där tacksamhetens fylliga ton
tränger brusande starkt igenom. De
svenskspråkiga tidningarna beklaga
naturligtvis bittert förlusten af sin korade
ledare. Men äfven de finska glömma
för stundens allvar allt gammalt groll
och erkänna oförbehållsamt den forne
motståndarens glänsande insats i det
fosterländska försvarsarbetet. Det är på
samma gång en kraftfull protest och en
imponerande solidaritetsförklaring, som
svårligen kunde undgå att öfva sin
verkan på det håll, därifrån slaget utgått?
‡
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
