Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - I helgonets republik. Af Birger Mörner. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
BIRGER MÖRNER.
späd grönska. En timme elier mer foro
vi fram mellan hvita landthus, omgifna
af underligt formade halmstackar och
långa rader af mullbärsträd; på hvarje
hus satt en solvisare, men i dag »stodo»
alla klockorna, ty solen ville ej fram.
Så började marken stiga och stiga
upp mot bergen, och då vi skakat en
timme eller mer, passerade vi eri stenbro,
ledande öfver en uttorkad å, och infälld
midt i broräcket, stod en trekantig
stenpelare, bärande som inskrift det enda
ordet »Libertas». Vi hade lämnat Italien.
På vägen kom en inföding, liggande
baklänges på en med risknippor lastad
åsna. Långt inne mellan vinjer och
videbuskar hördes då och då döfva bösskott
från småfågelsjägare. När vi kommit
högre upp, aftecknade sig mot den
underliggande, ljusare delen den fantastiska
silhuetten af en munk, gående efter en
med en mager mula förspänd plog.
Allt högre upp gick vägen, i
oändliga slingringar upp för det väldiga berget
Titano, från hvars tinnar syntes resa
sig de trenne torn, som gifvit San
Marino dess vapen; vi färdades genom flere
små byar, hvilkas välklädda invånare
hälsade oss med en stum böjning på
hufvudet, och vid en brunn på ett litet torg
stod en kvinna, bärande på hufvudet en
etruskisk amfora och betraktande oss
likgiltigt, medan kalkonerna vid hennes
fötter förskräckta togo vägen in genom
en öppen husdörr.
Ändtligen kommo vi upp på en hög
platå, där en liten tillstymmelse till stad
hade klängt sig fast, hvilken med sina
gråa hus och tränga gator gjorde ett
fattigt och ointressant intryck. Kusken
stannade framför ett hörnhus och steg
af under förklaring, att vi nu vore framme
i San Marino och att detta vore det
förnämsta värdshuset; därpå tog han dörrens
ring och slog den mot det lilla städet.
Medan vi väntade, hade vi god tid att
göra upp med kusken, som på trappan
satt vårt bagage och genast med en
klatsch gaf sig i väg nedåt. Han hade
också sina goda skäl att knalla sig i
väg så fort som möjligt, ty då dörren
ändtligen öppnats och vi redan tagit
våra rum med tegelstensgolf i besittning,
erforo vi, att vi endast befunno oss i en
by vid namn Borgo och att själfva staden
låg ännu mycket högre upp.
Vi hade intet annat att göra än att
hålla god min i elakt spel och att
fortsätta upp till fots.
Vägen lindade sig utefter berget i
45° vinkel uppåt. På sidorna öfver och
under oss stucko de första vårblommorna
fram mellan fjolårets vissnade blad och
ris, stora, enblommiga primulor, violer,
blåsippor och stora anemoner i blygaste
blekgrönt. Då vi så vandrat uppför väl
en halftimmes tid, kommo vi plötsligt vid
en krökning af vägen fram till en gammal
mur, påminnande om Visbys, och i
densamma en port, bärande en nisch med
den helige Marinos bild af sten.
‡
Äh, denna underliga gamla stad,
dessa hus af orappad sten, dessa gator,
krokiga och backiga eller med trappsteg
och så smala, att man ibland knappast
kan sträcka ut armarna! Inga människor
på gatan eller i fönstren, knappast några
butiker, intet glam, intet hundskall, inga
åkdon, intet ljud! Dagern faller så
sparsamt ned mellan husgaflarna, och alla
portar äro lagda i lås.
Högt uppe på en platå ligger en liten
piazza, där frihetens gudinna tronar
mar-morhvit framför rådhusets smala gotiska
fasad. Till vänster kantas detta torg af
en stenbalustrad, och den som lutar sig
däröfver har en vidunderlig utsikt öfver
en milsvid däld, sträckande sig åt alla
sidor och kantad af Apenninernas i
marsmorgonen ännu snöbetäckta bergskedja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
