Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Stockholms opera och konsertsalar. Af Magnus Josephson. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
MAGNUS JOSEPHSON.
herr anthes som walter i »master sangarn a».
krets af sångerskor gärna sjungna. Mer
verklig musik än i Hallströms operor
finner man i hans sånger vid piano, om
än äfven de äro något brokiga, något som
äfven framlyste i det urval däraf, som nu
träffats, där man bl. a. fick höra en sång
i Hallströms mest lättskörtade manér,
»Dagsländan», bredvid andra både enkla och
vackra visor. De sjöngos af våra bägge
romanssångerskor par préférence, fru
Dagmar Möller och fröken Valborg Svärdström,
hvilken senare denna vinter med
framgång debuterat äfven på detta område.
Från operan är föga nytt att förtälja;
den för en egendomligt stagnerande tillvaro,
och musikvännerna ha redan upphört att
hoppas på nyheter, åtminstone under den
nuvarande regimen. Det säges nämligen
allmänt, att detta beklagliga tillstånd vid
teatern beror på hr Elmblads oförmåga att
planmässigt ordna det konstnärliga arbetet.
Huru härmed kan vara, därom är svårt för
den utomstående att med bestämdhet bilda
sig ett begrepp. Säkert torde åtminstone
vara, att hr Elmblad icke infriat de
förhoppningar, man ställde till honom vid
hans tillträdande af regissörsbefattningen.
Den enda nyheten under spelåret har
utgjorts af en fransk-belgisk opera »Titania»,
rätt talangfull, af en hittills okänd
komponist, Neuville. Detta stycke, som gafs
tillsammans med en liten komisk opera,
Abu Hassan, ett ungdomsstycke af Weber,
upplefde endast tre föreställningar. Det
förefaller egendomligt, att operadirektionen,
när den ändtligen efter åratal kommer med
en nyhet, kommer med ett lofvande
förstlingsverk af en okänd, utländsk komponist.
I stället finnas verk att välja på af frans- •
mannen Charpentier (Louise), d’Albert, hvars
komiska opera »die Abreise» gifvits på ett
flertal tyska scener, Richard Strauss, att
icke tala om de nationelt böhmiska operorna
af Smetana, som det är obegripligt att
man icke för länge sedan introducerat, trots
missödet med »Brudköpet», hvilket en
ytterligare repris nog skulle reparera, så mycket
hellre som operans trupp nu är bättre än
för sju år sedan, då denna Smetanas opera
gafs.
En förlust gör teatern i hr Forsell, som
nu lämnar vår scen; han torde emellertid
icke vara oersättlig. Stockholmspubliken
har, sin vana trogen, så raskt skämt bort
sin hastigt korade favorit, att hans
pretentioner blifvit sådana, att teatern icke såg sig i
stånd att uppfylla dem. Hr Forsell har
visat sig mycket användbar, hans vackra
röst gjorde honom gärna hörd, men den
fine artist, som han egentligen bort vara
för att hans ställning — konstnärligt sedt —
skulle ha varit motiverad, var han dock
knappast. Där saknades omväxling,
inträngande uppfattning, stil i hans
prestationer. En sångare, som uppträder på en
konsert och sjunger sånger som Schumanns
»Grenadierer» utan ackompanjemang, den
har dock ännu åtskilliga trappsteg kvar till
det äkta konstnärskapet.
En större förlust gör teatern genom
kapellmästaren Wilhelm Stenhammars, efter
hvad det säges, nu definitiva afgång. Hr
Stenhammar har på symfonikonserterna på
ett utmärkt sätt framfört nya fordrande
verk, såsom de nyss nämnda symfonierna
af Alfvén, Franck m. fl., och har äfven
som operadirigent i många fall visat sig
duktig. Hvad som ännu fattas honom i
rutin är ju något som icke kan förvärfvas
annat än genom fortsatt tjänstgöring. Hr
Stenhammar representerade inom sitt fack
operans framtid. Man bör icke glömma,
att den ene af operans öfriga kapellmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
