Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Vårt intresse i boerkriget. Af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÅRT INTRESSE I BOERKRIGET.
Af PER HALLSTRÖM.
Det är en egendomlig tid af
politisk begreppsförvirring vi lefva
i — ja, värre än det,
känsloförvirring.
Begreppen växla och ledas lätt vilse
med ord; intellektuel fåfänga,
konsekvensmakeri, okunnighet och dumhet
spela därvid ofta afgörande roller; det
är ledsamt nog att bevittna, hur hvitt
genom gemensam öfverenskommelse
kallas svart och tvärtom, och värst om
båda bli till grått, men det är icke så
farligt som det ser ut. Ljus är ljus, och
mörker är mörker, och förr eller senare,
vanligen rätt snart, blir den saken klar
igen liksom af sig själft, och allt det
onödiga prat, som velat bevisa motsatsen,
har nått, om icke förlåtelse, så glömska.
Men känslan är en ömtåligare sak att
leka med. Blir den ledd på villospår,
så rinner den icke lika frisk tillbaka i
den rätta fåran; den har torkat in på
vägen. Och för folk som individer är
osjälfvisk känsla det som till sist blir
afgörande för värdesättningen, hur den
nu må förhålla sig till den materiela
framgången. Ja, hvad nationerna
beträffar är det väl blott känslan som ger
dessa storheter faktisk och icke blott
abstrakt tillvaro. En samling människor,
beboende ett visst stycke jord och
indelade i klasserna »bättre» och »sämre»
folk samt arbetande på att tillfredsställa
de lifsbehof, som trifvas inom dessa båda
afgränsningar, är icke någon nation,
äfven om de tala ett språk för sig och
tänka samma fördomar. Historien har
sitt hårdhändta sätt att inskärpa den
sanningen. Först om de människorna
mötas i gemensam glädje eller sorg öfver
något förflutet, börja de kunna räknas
som ett folk, och fortsätter den känslan
till stolt förnimmelse af kraft i nuet och
ljus tro på framtiden, då är det folket
stort, hur kort än dess lifslängd blir.
Ja, då kan det icke dö, dess delar kunna
splittras, dess tal kan förstummas, men
på en viss punkt i tidens mestadels så
gråa oändlighet skall det stå en
ljusgloria i töcknet, och dit skola de bästa
människornas bästa tankar och blickar
vända sig. Och liksom den fjärran
stjärna, hvars stråle når oss, fast själfva
klotet längesedan slocknat eller sprängts
i stycken, för oss är lika verklig som
de andra, så har det folket i sitt största
ögonblick nått evighetens lif.
Om namnet Frankrike skulle plånas
ut från kartan, skulle blott en ännu
större, ännu vemodigare, men lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0539.html
