Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Arnold Böcklin. Af Osvald Sirén. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i4
osvald siren.
gonting fullkomligt lika säreget och
lika främmande för det beräknande
förståndet som den musikaliska begåfningen.
Den stora skillnaden består blott däri,
att, medan hvar tredje människa i vår
tid till en viss grad uppöfvat sina
musikaliska möjligheter — dels genom
åhörande af god musik, dels genom
själfständigt arbete —-, ytterst få ägnat
tillräckligt intresse och hängifvet arbete på
att väcka sitt slumrande sinne för skön
konst. Musikens och måleriets själar äro
helsyskon — de föddes en gång ur samma
tanketomma stämningssköte men togo
olika form. På samma väg skola de
nalkas människorna men vinna deras
hjärtan genom helt olika medel. Intet
förmå de dock, så länge vi icke längta
— — —. När en konstnär komponerar
eller när han målar, använder han dessa
uttrycksmedel, emedan just de, bättre
än ord, tankarnas skiljemynt — jag
frånser här den centrallyriska poesien,
som närmar sig musiken — förmå
uttrycka de stämningar, toner och bilder,
som fylla hans själ. De sköna konsterna
äro själens språk, som fullt och
omedelbart förstås endast af de få utvalda,
hvilka själfva tala det, medan de öfriga
med mycken möda först måste lära sig
stafva, innan de kunna läsa. Detta sker
endast genom att stämma sin själ i
samklang med den skapande konstnärens
— hvem står väl djupare gripen af en
tafla än de som själfva skapa? Med
förståndet kunna vi granska och fatta
konstens formela sida men aldrig nå just
detta säregna, som är skillnaden mellan
fulländadt handtverk och äkta konst.
Då vi stå oberörda inför en målning,
borde vi — såsom Alfred Lichtwark
påpekat — hellre säga: »Jag förnimmer
ingenting eller jag känner ingenting
genom denna tafla» än utropa det gängse:
»jag förstår den icke!» I många fall
kunna vi ju verkligen närma oss ett
konstverk med förståndets tillhjälp på
litterära eller historiska omvägar, men
den raka vägen är dock känslans. Ju
mera vi kunna frigöra oss från
intellektuela, i synnerhet modekritiska
föreställningar, desto säkrare kunna vi tillägna
oss det värdefullaste i konstverket, desto
större blir vår njutning. Den som ej
kan öppna sitt hjärta för skönheten —
öfverallt: i lifvet —, den hvars själ ej
vibrerar för en stämning, för honom är
och förblir konsten handtverk — målad
duk eller formad lera —, han saknar
fullkomligt det jag ville kalla konstsinne.
Ett konstverk är, för att ännu en gång
citera den nämnde författaren,
själfända-mål för den som skapar det, för andra
existerar det först sedan det vaknat till
lif i deras själ. Däremellan är i
grunden föga skillnad, ty äfven njutandet af
konst är en skapelseprocess, ehuru icke
ursprunglig utan efterbildande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
