Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De blinda. Af Maurice Mæterlinck. Öfversättning från franskan af G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLINDA.
541
DEN FEMTE BLINDE.
Hvem har tagit i mina händer? Svara högt,
ty jag hör litet illa — — —
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Vi veta det ej själfva!
DEN FEMTE BLINDE.
Har någon kommit för att bistå oss?
DEN FÖRSTE BLINDE.
Det tjänar till intet att svara honom; han hör
ingenting.
DEN TREDJE BLINDE.
De döfva äro ändå bra olyckliga, det måste
medgifvas.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Jag är trött på att sitta.
DEN SJETTE BLINDE.
Jag är trött på att vara här.
DEN ANDRE BLINDE.
Vi sitta visst långt ifrån hvarandra — — —
Låt oss försöka maka oss närmare ihop; — det
börjar bli kallt — — —
DEN TREDJE BLINDE.
Jag vågar ej resa på mig! Det är bäst att
stanna där man är.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Ingen vet hvad man kan råka ut för.
DEN SJETTE BLINDE.
Jag tror, att båda mina händer blöda; jag
försökte stiga upp.
DEN TREDJE BLINDE.
Jag hör att ni böjer er mot mig. (Den blinda
vansinniga kvinnan gnuggar sina ögon häftigt,
medan hon under jämmer envist vänder sig mot den
orörlige prästen.)
DEN FÖRSTE BLINDE.
Nu hör jag ett ljud till — — —
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN
Jag tror det är vår stackars syster, som gnider
sina ögon.
DEN ANDRE BLINDE,
Hon gör aldrig annat; jag hör henne hela
nätterna.
DEN TREDJE BLINDE.
Hon är vansinnig; hon säger aldrig ett ord.
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Sedan hon fick sitt barn har hon ej talat —
— — hon tyckes alltid vara rädd — — —
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Är då ni icke rädd här?
DEN FÖRSTE BLINDE.
Hvem då?
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Ni allesamman!
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Jo, jo, visst äro vi rädda!
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Vi ha varit rädda länge.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Hvarför frågar ni det?
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Jag vet ej, hvarför jag frågar därom!–-
Nyss tyckte jag någon grät ibland oss! — — —-
DEN FÖRSTE BLINDE.
Ingen orsak till rädsla; jag tror det är den
vansinniga — — —
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Men det är ändjl någonting annat — — —
Jag är säker på att det är någonting annat — —
— Det är ej blott för den saken jag är rädd–
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN,
Hon gråter alltid, då hon ger di åt sitt barn.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Hon ensam gråter så där! — — —
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Det sägs, att hon kan se någon enda gång
ännu — — —
DEN FÖRSTE BLINDE.
Man hör aldrig de andra gråta — — —
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Man måste kunna se för att gråta — — —
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Jag känner blomdoft omkring oss -— — —
DEN FÖRSTE BI.INDE.
Jag känner blott lukten från marken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
