- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
554

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Från Skgaen till Fanö. Af L. Mylius-Erichsen. Auktoriserad öfversättning af John Hertz. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

554

L. MYLIUS-ERICHSEN.

godtgörelse för godsets transport upp
genom klitterna. Strandfogdarna
utnämnas at" de lokala myndigheterna.

Att sköta länet består vidare i att
hålla öga pä och varsko strandningar.
Då stormen går mot land, måste
strandfogden eller någon af hans folk därför
hvarje eller hvarannan timme gå en
vakt-tur längs stranden. Ja, på somliga platser,
särskildt norr om Limfjorden, har det
under stormnätter inrättats fast och
oafbruten strandvakt.

Så arbetar sig då strandfogden i den
mörka novembernatten mot storm och
piskande sand upp på den yttersta klittern
och förmår trots mörkret att skönja ljuset
från en lanterna ute mellan refven. Han
stirrar och tycker sig kunna varsna något
som liknar ett skeppsskrof. Han lyssnar
och tror sig höra människoskrik tränga
igenom stormens hvin och böljedån. Han
arbetar sig hopkrupen och med sidan
mot vinden ner till strandkanten, följer
den ett stycke framåt, räddar en del
vrakstumpar i säkerhet, medan han
ständigt undersöker, om några människor
drifvit in — lefvande eller döda. Bägge
delarna kunna mycket väl hända. Han
gör då för den stackars lefvande, kanske
afdånade sjömannen hvad godt och
förnuftigt som göras kan, återkallar honom
till lifvet och ger honom en skvätt
brännvin — men den döde drar han långsamt
och försiktigt så långt upp på stranden,
att hafvet icke kan nå honom. Ty det
betraktas som en stor skam att icke ha
kunnat rädda liket säkert i land. Så
springer han fortast möjligt hem och
skickar bud till räddningsstationen, som
kanske ligger en fjärdingsväg, kanske
också en half eller hel mil därifrån. Alla
räddningsstationer äro försedda med
ra-ketkastningsapparater, men däremot icke
alltid med räddningsbåt. Denna är
kanske stationerad ytterligare en half mil
längre bort från strandningsstället och

måste eftertelefoneras från
raketstationen.

I största hast sammankalla stationens
förmän manskapet — fem à sex man
med ett par hästar till raketapparaterna
och elfva à tolf man med åtta k tio
hästar till båten. Nu skynda alla till
strandningsstället, där stora, ljusstarka
bloss upptändas, hvart och ett med en
halftimmes bränntid, för att belysa
skeppet så, att man får dess belägenhet klar
och kan se hvilka räddningsförsök som
böra företagas.

Ändtligen äro raketapparaterna på
platsen. De bestå af ett trebent,
ställbart stativ, hvars ena ben skjuter upp
öfver de andra och hvarpå fästes en raket
med käpp och vidhängande lina. Denna
ligger i en urhålkad ränna, är af metall
och krutfylld samt tändes med en lunta.
Käppen, som är fästad vid raketen, är
cirka tre alnar lång, och vid den är
fast-bunden en flera hundra fot lång, smal
lina, som är mycket omsorgsfullt
upprullad i en trälåda. När man har rest
stativet på en säker grund och inriktat
det, d. v. s. tagit sikte på skeppet och
beräknat skottets båge, såvida icke
skeppet står mera än 600 fot från land, sker
påtändningen. Raketen far
ögonblickligen ut i en lysande båge i snedt
uppåtstigande riktning med den långa
linsvansen efter sig. Det kan hända, att
skeppet icke träffas, i det att antingen
inriktningen varit dålig eller stormen för
stark; i så fall måste linan halas in igen,
rullas upp och fästas vid en ny raket.
Bättre sikte måste tagas, vinddriften
säkrare beräknas och försöket göras om.

Om skeppet då träffas, t. ex. i riggen,
har det således åstadkommits en
förbindelse mellan skepp och land, och denna
kan användas på följande sätt:
besättningen halar in den tunna linan, vid
hvilkens ända räddningsmanskapet
fast-gjort en tre och en half tum tjock tross

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free