Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En svensk världsinstitution. Alfred Nobels stiftelse. Af Karl Warburg. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 KARL WARBURG.
sättas i verket, och denna första gång
är blott inledningen till en oöfverskådlig
rad af årliga internationela
prisbelöningar, genom hvilka Sverige-Norge
kommer att intaga ett alldeles ensamt
stående rum i den
vetenskapligt-litterärt-politiska världen.
Men rikedom förpliktar, och det
uppdrag, Alfred Nobel lagt på sina
landsmäns och deras unionsbröders axlar, är
icke den lättaste börda att bära.
Också minnes man väl, att då Alfred
Nobels testamente blef kändt, det
framkallade mycket olikartade omdömen. Med
allt skäl beundrade man det storslagna
och idéväldiga i själfva donationen, men
det första intrycket var dock å de flesta
håll en känsla af häpnad förenad med
tvifvel om utförbarheten. Och skulle
testamentet tillämpas efter ordalydelsen
torde näppeligen dess bestämmelser
kunnat genomföras. Därföre var ock tvekan
stor inom de prisutdelande
institutionerna, huruvida, öfver hufvud taget, man
skulle åtaga sig det hedrande men svårt
uppfyllbara förtroendet att fungera såsom
prisnämnder.
A andra sidan afhördes från några
släktingars sida invändningar mot
testamentets rättsgiltighet. Just dessa
invändningar bildade emellertid så till sägandes
bryggan till en möjlig lösning af det
invecklade problemet. Ty
underhandlingarna mellan släktingarna,
testamentsexekutörerna och representanter för de
prisutdelande myndigheterna medförde
visserligen en ekonomisk uppoffring men
tillika en ändring i bestämmelserna,
genom hvilken dessa fördes närmare
verklighetens och det praktiskt utförbaras
mark.
De protokoll, som vid rådplägningarna
mellan akademiernas, stortingets och
släktingarnas ombud samt
testamentsexekutörerna och dessas juridiske rådgifvare
revisionssekreteraren Lindhagen blifvit
förda och som i tryck bilda en volym
på nära 200 sidor, lämna en rätt
upplysande inblick i de svårigheter, hvilka
härvidlag yppat sig. De många, som
haft anmärkningar att rikta mot den
slutliga lösningen, borde tagit kännedom
om dessa protokoll. Kanske skulle de
vid läsningen af dem erkänt sanningen
af Olaus Petris sats: »Thet är lättare att
finna tijo som een thing klandra än een
som giör itt lijka gott.»
Själfva den punkt, hvarpå den stora
donationen hvilar, lyder som bekant i all
sin enkelhet sålunda:
»Öfver hela min återstående realiserbara
förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet,
af utredningsmännen realiseradt till säkra
värdepapper, skall utgöra en fond hvars ränta
årligen utdelas som prisbelöning åt dem som
under det förlupna året hafva gjort mänskligheten
den största nytta. Räntan delas i fem lika
delar som tillfalla: en del den som inom fysikens
område har gjort den viktigaste upptäckt eller
uppfinning; en del den som har gjort den vik
tigaste kemiska upptäckt eller förbättring; en
del den som har gjort den viktigaste upptäckt
inom fysiologiens eller medicinens domän; en
del den som inom litteraturen har producerat
det utmärktaste i idealisk riktning; och en del
åt den som har verkat mest eller bäst för
folkens förbrödrande och afskaffande eller
minskning af stående arméer samt bildande och
spridande af fredskongresser. Prisen för fysik och
kemi utdelas af Svenska Vetenskapsakademien;
för fysiologiska eller medicinska arbeten af
Carolinska institutet i Stockholm; för litteratur af
Akademien i Stockholm samt för fredsförfäktare
af ett utskott af fem personer som väljas af
Norska Stortinget. Det är min uttryckliga vilja
att vid prisutdelningarna intet afseende fästes
vid någon slags nationalitetstillhörighet sålunda
att den värdigaste erhåller priset antingen han
är skandinav eller ej.»
Alfred Nobel var, har det sagts,
ingen vän af jurister. Och han har
onekligen i denna punkt af sitt testamente
visat sig taga föga hänsyn till juridiskt
bestämda former.
Att utfinna den som »under det
förlupna året» gjort mänskligheten den stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
