Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl XII:s-porträtten. En porträtthistorisk studie af August Hahr. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST HAHR.
5/8
många repliker i olika format och af
större eller mindre värde, så t. ex. i
Versailles (med påskrift att det är det enda
autentiska porträtt af Karl XII), på
Strömsholms slott, på Gripsholm
(förändrad kopia), i Uppsala universitets
samling, å Stockholms slott (atelierbild), i
Helsingfors’ konstförenings museum, på
Tidö slott (midjestycke) etc.
Denna nu skildrade porträttyp,
»Lundatypen», fick för samtid och eftervärld
en ei ringa betydelse. Den uppenbarar
sig, som jag påpekat, i talrika samtida
eller snart efter i tiden följande gravyrer
och målningar samt ligger till grund för
eftervärldens föreställningar om
hjältekonungens utseende. Den framträder —
vederbörligen idealiserad och föryngrad
-— så väl i Bouchardons berömda byst
som i en Molins, en Sandbergs, en
Cederströms tolkningar af monarken, hvilka
senare konstnärer väl torde få anses som
1800-talets förnämsta Karl XILs-skildrare.1
De i det föregående efter de många
Ehrenstrahlska bilderna framhållna
målade porträtten (»Narvatypen»,
»Altran-stadttypen», Bender- och
Trelleborgporträtten samt »Lundatypen») äro enligt
min uppfattning att anse som de
förnämsta trovärdiga tolkningar af Karl XII
bildkonsten gifvit oss. Att de bästa
exemplaren som verkliga talande fakta
kunna tillmätas ett visst psykologiskt
1 En af 1700-talets många målade
föryngrade efterbildningar är t. ex. det troligen af
Scheffel utförda helfigursporträttet i Västerås’
rådhus, en annan bröstbilden i
Gestrike-Helsing–lands nations hus i Uppsala.
värde synes mig då vara en naturlig
konsekvens. Emellertid äro dessa porträtt
visst icke de enda samtida. En
Grips-holmsfarare skall t. ex. i konseljrummet
finna ett stort ryttarporträtt, »Karl XII vid
Thorn 1703», i hvilket man med en viss
förvåning betraktar det åldriga, om
krutrök och dryckjom skvallrande
soldatansiktet. På Nationalmuseum torde
vidare besökaren lätt upptäcka två
konstnärligt betydande fantasiporträtt. Det
ena är den svensk-engelske målaren
Mikael Dahls svärmiska, brunlockigt sköna
yngling i en mörkblå vapenrock, det andra,
måladt af Hyacinthe Rigaud, återger en
trettio års man i pudradt hår, i
brun-glänsande harnesk och en kronströdd
djupblå mantel, en rörlig lifsglad fransk
furste och general, som affekteradt
vänder sig emot oss. Så underligt det än
låter, förefinnes dock mellan detta och
Benderporträttet i ansiktsbildningen en
viss likhet, som möjligen skulle äga sin
orsak i någon afbildning af det senare,
hvilken varit konstnären tillgänglig.
Det Karl XILs-porträtt, hvilket bättre
än den populära idealiserade gravyrtypen
skulle motsvara »nationalhjälten», vore,
som läsaren kanske redan funnit,
»Alt-ranstadtporträttet». Psykologiskt mest
fängslande är dock otvifvelaktigt
»Lundaporträttet». Här stå vi nog ännu inför
något ej fullt förklaradt, med hvars
definitiva lösning naturligtvis en och annan
psykiatriker redan tror sig sitta inne.
Men här ligger i hvarje fall framför oss
ett viktigt dokument — så framt man
nu vill nedlåta sig till att anse goda,
objektivt hållna porträtt som aktstycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
