Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bland gamla porträtt. Några anteckningar från Gripsholm. Af Georg Nordensvan. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
GEORG NORDENSVAN.
som jag funnit pä Cronhjelmegodset
Flodsta och nu sitter på Gripsholm.
Alla tre dessa porträtter voro då de
första af sina personer på det stället».
Man bör likväl ej vara för säker på
hvarken att alla gamla porträtt äro gamla
eller att det namn, som blifvit dem
åsätt, är det rätta. Ibland kan man
förstås vara skäligen viss på sin sak,
såsom inför de porträtt, som bära namnen
Jeanne d’Arc, heliga Birgitta, Masaniello
eller Engelbrekt. Att det stora porträtt,
som för endast ett 20-tal år sedan
inköptes — i norra Tyskland, om jag minns
rätt — såsom framställande Hans Brask,
och skänktes till Gripsholm, snarare visar
någon af hans ämbetsbröder frän
1600-talet, torde vara troligt, och att inskriften
ej tillhör porträttet, torde vara säkert.
Vår kritiska tid, som ej vill tro på det
som ej är bevisadt, har beröfvat mången
gammal tafla det stora mästarnamn, den
varit stolt öfver, och månget porträtt det
historiska namn, som blifvit det tilldeladt
och som väckt intresse. Stjärnelds prins
Gustaf, Erik XIV:s son, en sydländskt
mörklagd man utan släkttycke hvarken
med Vasarna eller med sin guldblonda
moder — förutsatt att hennes porträtt
verkligen ger oss hennes afbild, hvilket,
inte ens det, är absolut säkert — sitter
ännu kvar öfver spiseln i Gripsholms
audienssal men är längesedan uppsagd
till afflyttning och har redan i katalogen
af 1883 blifvit degraderad till »okänd
man», liksom hans kusin prinsessan Anna
— det flera gånger reproducerade
helfigursporträttet — nu får nöja sig med att vara
en »okänd dam från 1630-talet». Hertig
Magnus, Gustaf Vasas son, är äfvenledes
afdankad från sin furstevärdighet och
flyttad från audienssalen. Erik Göransson
Tegel blef redan för länge sedan på
fullgoda skäl omdöpt till Alexander
Er-skine — hvilket ej hindrar att porträttet
med Tegels namn går igen äfven i nya
historiska verk —, och helt nyligen
hat-man upptäckt, att ett mycket bekant
porträtt (n:o 1229), som burit namnet
Johan Banér, i själfva verket framställer
Per Brahe d. y.
I fönstersmygen i kungens
sängkammare återfinna Gripsholmsbesökare från
gamla tider med intresse Ebba Brahes
aristokratiska och förfinade ansikte midt
emot Gustaf Adolf, signerad Rembrandt.
Men denna Gustaf Adolf ären
efterbildning af ett porträtt på Skokloster —
ansiktet är här klumpigt och träaktigt,
dräkten och ej minst det virtuosartadt
behandlade svärdfästet är hufvudsaken, det hela
är brunsåsigt och signaturen skrifven af
annan hand än den store mästarens från
Leyden. Och Ebba Brahe står nu i
katalogen som »troligen Henriette Änne,
Karl I:s af England dotter», så att Gustaf
Adolf har ingen särskild anledning att
se på henne med en så melankolisk blick
ur de tunga ögonen.
I ett af skräprummen innanför teatern
är undanställd en gammal tafla, som
framställer konung Gustaf Adolf med
fröken Ebba Brahe i knäet. Han spetsar
munnen och håller sin ena hand enligt
tidens sed på hennes bröst, och hon
myser öfversäll och strålande. Det vore
hädelse att placera detta
plankstrykeri-arbete i raden af historiska bilder på
Gripsholm, men taflan har ändå ett slags
kuriositetsvärde, och dess oförfalskade
naivitet är oemotståndlig.
Inför medeltidsporträtten ha vi rätt
att stå skeptiska, men framför gestalterna
frän 1500 talet borde vi känna oss stå
på fast mark. Allt för tvärsäkra få vi
dock icke vara, ty en hel del af dessa
porträtt äro målade på 1600-talet —
med ledning af medaljer eller
kopparstick eller af äldre målningar, som
förkommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
