- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
42

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bland gamla porträtt. Några anteckningar från Gripsholm. Af Georg Nordensvan. Med 10 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

ningarna ha funnit sin fristad i
drabantsalen, medan konungarna intaga mera
hedersamma platser i audienssalen där
innanför. Hon står insnörd i sin tunga
guldbroderade dräkt, hufvudet hvilar på
den runda, flata halskragen som på ett
fat, handskarna håller hon i handen, som
hvilar på den släta gröna bordduken.
Hon ser litet förskrämd ut, och
legendens och diktens sköna Karin, som var
Eriks goda ängel och som distanserade
hans andra älskarinnor, är ej synnerligen
vacker med sin uppnäsa, sina tunna
läppar och sin blick åt sidan som Elisabet.
Pannan har en ren form, men ansiktet
är för öfrigt rätt vulgärt. Porträttets
anordning, liksom teckningen och
målningssättet, hänvisar till Elbfas, Maria
Eleonoras hofmålare, som dess
upphofsman — det är alltså ingen samtida bild.
Men Gustaf Vasas syster Margareta är
tvifvelsutan samtida med sig själf, sådan
vi se henne med sitt lilla bulliga
gummansikte under den ofantliga plymprydda
hatten och med de vidlyftiga
skynkär-marna. Vi få bibehålla våra illusioner om
liten Karins fägring, till dess vi bli
öfver-bevisade om att Elbfas haft ett
tillförlitligt äldre porträtt att följa.

Man tillskrifver Elbfas äfven de stora
porträtten i audienssalen af Erik XIV,
Johan HJ och Karl IX —- det är mycket
möjligt att de båda förstnämnda äro
målade med ledning af de båda porträtt,
som för några år sedan blefvo flyttade
från Gripsholm till Västerås’ slott och
som förut någon tid båda sutto i
rikssalen. Jag tror mig minnas, att de gjorde
intryck af 1500-talsbilder, — om de
kunna anses stamma från vasakungarnas
egen tid, så är det skada att de blifvit
flyttade till ett ställe, där svenska folket
icke får se dem. Äfven
efterbildningarna i audienssalen förefalla porträttlika,
särskildt Johan III har något primitivt
äfven i hållningen — till och med i föt-

terna i deras guldstickade sockor —, och
dräkterna tyckas vara kopierade efter
originalkostymer, om dessa också varit
klädda på en mannequin i stället för på
ett kungligt majestät. Äfven de stora
drottningsporträtten tillskrifvas Elbfas och
verka porträttlika — Gustaf Adolfs
moder har både i dragen och i blicken
under de tunga ögonlocken en slående
likhet med sin son.

Om Elbfas målat allt, som tillskrifves
honom, så kan han ej kallas en slät målare.
Han målade onekligen hvarken som Zorn
eller som Carl Larsson. Om han också
ej var någon djupt trängande
karaktäristiker, så var han ändå ingen dålig
fysionomist, och han var allt igenom ärlig
och flärdlös. Se på det lilla porträttet
af Karl XI som barn, ett af hans senaste
alster. För att rätt bedöma honom
måste man skilja på de porträtt, han
målat med ledning af den lefvande
modellen, och de konterfej af aflidne, han
fabricerade på beställning, det vill säga
på befallning.

Innan vi gå öfver till 1600-talet, ha
vi att se på dessa stora, allvarligt ståtliga
porträtt af Schlesvig-Holsteinska eller
Mecklenburgska hertigar och hertiginnor,
som Hedvig Eleonora smyckade sitt slott
med, och äfven i förbigående på dessa
små dubbelporträtt, som före slottets
restauration fyllde mycket bra i
rikssalens fönstersmygar, på hvilken plats de
gärna kunde ha fått stanna, och som
till föga fromma för salen och för sig
själfva nu blifvit flyttade till ett
intresselöst nytt rum i Vasavåningen. De många
paren äro i anordningen hvarandra
tämligen lika. Hans höghet står bredbent
och tvärsäker med ena handen vid
bältet och den andra hvilande på det
duktäckta bordet, och pä andra sidan
om detta står hans höghets gemål,
insnörd i sitt svarta fodral, med guldstickad
hufva, vidunderligt smala armar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free