Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur bokmarknaden. Af J. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
J. M.
liga från denna synpunkt värdefulla notiser.
Slutligen äro hans analyser af en eller
annan psykologisk egendomlighet rent af
mästerliga. Besynnerligt nog har han
däremot ingen blick för det individuela. De
människor, som han tecknar för oss, äro
endast typer. Den unge Samuraen (En
konservativ) är endast en allmänt hållen
representant för sitt lands krigarekast: Haru,
denna så älskliga skildring af en japanesisk
hustru, är icke en enskild japanesiska —
hon är typen på den japanesiska hustrun
i den högre medelklassen. Och af denna
art är människoskildringen öfverallt hos
Lafcadio Hearn. Beror denna
egendomlighet därpå, att han rör sig med ett
främmande lands människor, och människor så
olika västerlänningarna, människor som en
europé endast kan iakttaga utifrån, och i
hvilkas själslif han endast här och där kan
kasta en blick, men hvilkas tankar och
känslor han aldrig kan lefvande återtänka
i deras följd och sammanhang? Snarare
torde det väl sammanhänga med hans
filosofiska läggning: han fäster sig alltid mera
vid det allmänna än det enskilda. Till en
viss grad är detta sätt att se rent af en
fördel för en kulturskildrare, ty om det
också gör framställningen mindre
omedelbart gripande och mänsklig, så ökar den
säkerligen dennas trovärdighet. Men huru
annorlunda förfar icke Kipling, med
hvilken man, ju åtminstone hvad valet af
ämnen angår (hvilka hos båda äro »exotiska»),
gärna vill sammanställa Lafcadio Hearn.
Kipling tecknar sina figurer inifrån, och
antingen han skildrar en indisk rajah, en
irländsk soldat, en elefantdrifvare eller
till och med — elefanten själf, så blifva
hvar och en af dessa varelser ett väsende
för sig med sina speciela yttre
egendomligheter och sitt särskilda sätt att tänka
och känna. Ingenstädes framträder kanske
detta förhållande tydligare än i hans
skildringar af junglens djur, hvarest det just
gäller att gifva en allmän bild af hvarje
djurslag, och där dock allt är
individuali-seradt.
Den som skarpt observerar, brukar döma
med kallt hufvud: icke så Lafcadio Hearn.
Ty denne iakttagare är dubblerad med en
lyriker, hvilken skådar världen liksom genom
en slöja af känslor. Hans framställning
genomandas alltid af känsla och stämning,
och det är icke minst detta, som förlänar
en så egendomlig charme åt allt hvad han
skrifver. Endast en poet kan med sådan
finhet uppfatta och så lekande och luftigt
lätt återgifva fiskargossen Urashima
Taos-kärlekssaga med Drakkungens dotter.
Intimast träder oss kanske hans
personlighet-till mötes i dessa små poem i prosa, så.
elegant ciselerade i formen som
Baudelaires liknande småbitar och af hvilka
äfven några medtagits i denna öfversättning.
Där lär man nämligen känna själfva
resonansbottnen i hans väsende, den jordmån,
ur hvilken hans själs blommor spira upp
och suga näring. Han är en förfinad
sensualist, hvilken skarpare än flertalet af
människor uppfattar lukt och hörselsensationer
(se särskildt »Hundtjut» och »Parfum de
jeunesse»). Men den som har många och
subtila förnimmelser, hinner aldrig, huru
mycket han än analyserar, sönderplocka dem
alla; ett visst oförklaradt stannar alltid kvar
och försänker själen i obestämda
drömme-rier, och därför är en sensualist nästan
alltid också en mystiker. Huru begränsad
den iakttagelse än är, från hvilken han
utgår, hur nykter tillsynes den metod är som
han använder för att förklara, blifver dock
denna utgångspunkt endast en trampolin,
från hvilken han slungar sig ut i
drömmarnas oändliga värld. Och dessa
drömmar bäras och odlas hos honom alltid af
en hög etisk lifsuppfattning, hvilken utgör
en blandning af västerländsk utilitetsmoral.
och buddhistisk metafysik.
Att reflektera och drömma är för
honom lifsbetingelser, och den djupaste
egenskapen i hans väsende är också
känslan-för det underbara och det ovanliga.
Därför älskar han också sagan i alla dess
former, främmande folks egendomliga seder,
det fantastiska och det exotiska.
Ej underligt att denne man i ett visst
ögonblick af sitt lif känt sig gripen af en
längtan efter félandet Nippon, och där
tyckes han sedan hafva funnit ett andra
fädernesland. Åtminstone älskar han det
med en kärlek så hängifven och underdånig"
som en kvinnas. Han uppgår så helt i
detsamma, att han ofta blir orättvis i sina
omdömen om Västerlandet.
Det är ett icke oäfvet urval af
hans-skrifter, som nu föreligger för den svenska
publiken i en särdeles trogen och vårdad
öfversättning, hvilken dock stundom är
mera finskspråkig än svensk. Möjligen bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
