Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. E. Nordenskiöld. In memoriam. Af Ernst Beckman. Med 19 bilder - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o ernst beckman.
MARGARETA SOFIA NORDENSKIÖLD, FÖDD VON
HAARTMAN.
släktdrag. När stamfaderns båda söner
— senare adlade med namnet
Nordenskiöld — vid Vetenskapsakademiens
stiftande 1739 båda kallades till ledamöter,
skedde det som ett erkännande ej blott
åt deras förtjänster såsom naturforskare
utan ock för deras framgångsrika arbete
som praktiskt ekonomiska skriftställare.
Och af hvad slag de värf voro, som
under tidernas lopp anförtroddes åt en
Nordenskiöld — flere af detta namn
vunno utmärkelse inom administrationen,
vid fortifikationen, vid flottan —, kunde
man med ali sannolikhet påräkna, att
deras mångsidiga begåfning vid sidan
af deras ämbete fann utrymme för
litterära sysselsättningar och naturforskning.
Ett annat betecknande drag är, att
icke få bland dessa det praktiska lifvets
män voro i politik och religion ett stycke
svärmare, mer eller mindre barnsliga
ideologer. Exempelvis berättas det om
en bror till Adolf Nordenskiölds
farfarsfar, att han, som företagit vidsträckta
resor för handelsstudier och i Finland
byggt det första mångbladiga sågverket
— det drefs af vinden likt en
väderkvarn —, var en ifrare för fredssaken.
Han fick »i Ryssland lida förföljelse med
hot om dödsstraff», därför att han till
kejsarinnan Elisabeth dristat framställa
ett »högst välment > förslag om evig fred
mellan alla kristna nationer. Han afled
slutligen i Finland, »bannlyst af landets
präster». Och ett släktled längre fram
i tiden finner man en Nordenskiöld
samarbeta med människovännen och
vapensmeden Bernhard Wadström, för att
lossa de suckande negerslafvarnas bojor,
tills han slutligen mötte en våldsam död
vid försöket att grunda en fri negerstat
i Sierra Leone. Samme man var äfven
idkare af alkemiens mystiska konst och
sökte pä smältdegelns botten
metallernas kvintessens, lifselixiret och de vises
sten. Han dref guldmakeriet både i sitt
hemland och i Sverige — på
Drottningholm för Gustaf III:s räkning. Men,
såsom fullblodig ideolog, icke — enligt
hvad han själf uppgaf — för att vinna
lumpna rikedomar, utan tvärtom för att
störta den tyranniske guldkalfven från
dess altare. Han ville »göra guldet
värdelöst genom dess myckenhet». För öfrigt
rörde sig hans grubblerier lika mycket
kring »arcana coelestia» som kring
alkemiens hemligheter. Han, liksom
efter honom flere af ätten, var nämligen
swedenborgare och omfattade de
religiösa läror, som framställdes af den frejdade
vetenskapsmannen-andeskådaren med det
rika hjärtat och den väldiga fantasien.
Bland de naturhistoriska samlingar,
som ägarnas intressen under årens lopp
hopade på det Nordenskiöldska godset,
var den märkligaste den mineralogiska.
Denna ökades särskildt af Adolf
Nordenskiölds far. Som man torde erinra
sig, var denne en framstående
naturforskare, chef för bergsstaten i Finland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
