- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
98

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sibyllan. Af Hugo Gyllander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98 hugo g

I undran härskaren stirrar,
han ryser. — Men inom kort
är han åter den kalle, stolte,
och harmfullt han vinkar: Bort!

En gammal, okänd kvinna,
hvilken visdom håller hon fal
åt den, som har makten hos sig
och augurer i hundratal?

Men när makten blir kval och oro,
när augurerna börja le —
då griper Tarquinius girigt
de sista rullarna tre.

Till drömmens gåta han längtar,
till visdom, som natten lärt,
och i klingande guld han betalar
det pris Sibyllan begärt.

Och så slutes i tempelhvalfven
i skydd utaf marmorblock,
som en skatt, som en tröst för sekler,
en skuggas drömväfda skrock.

Det gamla är nytt beständigt. —
Innan bägaren än var tom,
man satt med bekransad panna,
superb, som Tarquinius i Rom.

Och för skuggan, som slet sig ur väggen,

som kom från ett annat land,

man hade föraktets löje

och en harmfull vink med sin hand.

ij.ander.

Hvad kunde en käring bjuda

åt vetandets yngste son?

Och det svindlande pris hon begärde!

Man vände sig bort med hån.

Vi hade vårt eget snille,
vår styrka — och utom dess,
för att tyda lefnadens runor,
ordinarie haruspices,

Som påta i djurens magar
och stirra på fåglarnas flykt.
Hvar gåta, hvar framtidsoro
ex officio löste de tryggt.

Så var det. — Men natten, som smög sig
emot -oss, bar tvifvel i hand.
Och vi köpte de sista rullar
af skuggan ur drömmarnas land.

När nu timmarna falla tunga
som bly, utan hvila och rast,
vi sluka de gamla böcker,
vi läsa med flämtande hast.

Vi förnimma en ton af sanning,
en fröjd, som vi aldrig känt.
Vi ångra den tid, som vi spillde,
begråta den visdom vi bränt.

När vissheten skrumpnat till tvifvel,
när minnet tog form af en dom,
där väcktes en halfglömd saga
om Tarquinius Superbus i Rom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free