- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
106

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Muntra musikanter. Af A. Berndtson. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I06 A. berndtson.

Fot. Atelier Apollo, Helsingfors.

GÖSTA SOIILSTRÖM.

tid sådan med omsorg började idkas. På
60- och 7o-talen berestes landet af de
s. k. studenttolfvorna, så kallade efter
antalet frivilliga akademiskamedlemmar, hvaraf
de bestodo. Dessa entusiastiska unga män
sjöngo ihop grundfonden till de medel,
hvarmed studenthuset i Helsingfors
uppfördes. Med studenthuset återuppstod den
under lång tid upplösta studentkåren ur
askan. Man fick mera utrymme, kom mera
i beröring med hvarandra, hade behof att
gestalta studentlifvet i större skala än förr,
äfven sången. Man hade fått en sångsal
i det nya studenthuset, där öfningsmöten
höllos hvarje eftermiddag vid en
punsch-bål. Huru mången eftermiddag anno 1876
har ej den, som skrifver detta, pluggat i
sig för lifvet första bas till »Dåne liksom
åskan bröder» och »Jag älskar dig», medan
Kösse Sohlström dunkade på det uttjänta
pianots gulnade tangenter. Det var nog han
som, tack vare den energiska »drillen» med
sina rekryter, reformerade kvartettsången i
Finland, hvilken ända dittills hade bedrifvits
litet som man säger »långsmed öronen».
Man borde, menade Sohlström, känna alla
toner i sin stämma, icke blott kunna slå
an en ton här och där, liksom ett utfiladt
positiv. Man hade hittills lefvat på
»stjärnor» eller solister och mest sjungit
serenadvisor eller marscher. Sohlström beifrade
strängt orena toner, för tidiga infall,
malplacerad andhämtning m. m. Han drömde
redan då om manskören, icke såsom en

sammansättning af flera instrument, hvilka
med möda skulle sammanhållas, utan som
ett enda stort instrument, lydande blindt
dirigentens taktpinne, såsom violinen
mästarens intentioner. Rättigheten för hvarje
student att blifva antagen till medlem af
akademiska sångföreningen omöjliggjorde
emellertid en jämt afvägd stämfördelning.

Sångmaterialet behöfde med ett ord
gallring och disciplin. Dessutom saknades
nödig sammanhållning, tv denna hade, tack
vare äfven i detta fall språkstriden,
varit allt annat än berömvärd. Därför
beslöt Sohlström att ur studentmaterialet
utbryta en riktigt stämfördelad elitkör, hvars
konstituerande möte hölls den 4 februari
1878 i Helsingfors.

Detta var första grunden till den sedan
så ryktbara kören M. M., hvilket namn
dock antogs först i oktober samma år.
Till en början kallade sig kören, hvars
medlemsantal steg till 48, endast »den
tolfdubbla studentkvartetten» eller P. C.
Sist nämnda initialer betydde Petersburgs
Conserten, som var det första mål den
nybildade kören föresatt sig, men hvilket
mål af särskilda orsaker aldrig realiserades.
Kören konserterade i stället med lysande
framgång i Helsingfors och landsorten,
hvaraf inkomsten anslogs till fonden för
Runebergs minnesstod. Bland dess första
solister förtjäna nämnas operasångarnaBruno
Holm, död sedan många år, och Hjalmar
Frey, anställd vid kejserliga ryska operan
i Petersburg.

P. C. upplöstes redan i maj 1878 men
uppstod i ny form såsom M. M. eller
Muntra Musikanter, en benämning tagen
efter en af körens favoritsånger. Då körens
första dirigent, Gösta Sohlström, lämnade
Helsingfors på hösten 1879, blef Oscar
Mechelin väld till hans efterträdare. I
dessa två män har först kören M. M.
och sedan sällskapet M. M. haft sina mest
framstående och så godt som enda verkliga
dirigenter. De hafva turvis stått i spetsen
för körens och sällskapets musikaliska
ledning, som endast undantagsvis någon termin
lagts i händerna på tillfälliga ersättare.

M. M:s mest ryktbare solist från dess
glansperiod var R. Wuorio, hvars »Tuoll’
ön mun kultani» länge skall lefva i minnet
hos dem, som en gång hört hans
vemodsdruckna stämma.

Det är en både rikhaltig och glänsande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free