Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Häfdernas lek. Af Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häfdernas lek.
Af VERNER von HEIDENSTAM.
Vid Eriksmässan steg klostrets abbot
till häst på torget för att strida.
Hans kåpa var svart och naken hans fot,
men ett slagsvärd hängde vid hans sida.
Och riddare, som mötts kring hans talaresten
från korståg och rännarebanor,
de vinkade med handskarna, och majsolen sken
på kräcklor och heliga fanor.
Då stod där en främling, en ensam man,
vid den minsta stugan i staden.
han hörde ej jublet, som steg och försvann,
och han såg ej den glimmande raden,
I svalen satt en jungfru och spann,
och i ekarna susade bladen.
Abboten han log åt fjärilens lek
och red in bland den väpnade adeln.
Han vände sig om och räknade blek
tre hundra ryttare i sadeln.
Så drogo de dädan likt dagar som gå
och stupade och jordades om kvällen,
men några blefvo gamla och dogo på strå
och lades i kyrkan under hällen.
Förgätna vordo alla och släckta alla ljus,
och multna föllo bänkarna och borden;
med öfvergifna härdar och bågnande hus
sjönk namnlös staden under jorden.
Nu växer det enar och röda nyponbär,
där tornen blickat öfver slätten;
men jungfrun i svalen, hon fick främlingen kär
— och blef moder till Vasaätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
