Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Med trådlös telegraf. Af Tom Gründer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
vana, som naturforskarna sedan länge
iakttagit hos detta species, ehuru de ännu ej
varit i stånd att nöjaktigt utreda dess
orsaker: den att strax bortkasta alla viktiga
papper, som öfverkommas, medan de
betydelselösa papperslappar man helst ville
bli af med omsorgsfullt hopletas och
placeras på skrilbordet — slungade hon dem
ögonblickligen in i kakelugnen. Flera af
de här nedan meddelade verserna äro
därför anförda ur minnet, och om sålunda en
del språkfel insmugit sig i de norska och
danska bidragen, torde detta benäget
ursäktas. Svaren på tyska, franska m. fl.
främmande språk gingo också alla
förlorade, men lyckligtvis äger jag af dem goda
tolkningar; en skicklig och van öfversättare,
som var med på den omtalade middagen,
öfverflyttade dem nämligen genast till svensk
vers, till tjänst för dem af gästerna som
voro föga hemma i främmande språk.
Det första svaret som anlände var från
en framstående och älskvärd danskfödd
författarinna, bosatt i Stockholm.
Jeg elsker Æggets Gule
jeg elsker Æggets Hvide,
jeg elsker alt hvad Livet gav
af Smerte og af Fryd.
Saa vil jeg frejdig bide
i det Gule og det Hvide
og spise Smør og Brød dertil
ved muntre Sanges Lyd.
Från en världsberömd dramaturg i
broderlandet kommo dessa verser:
Helt længe jeg gik med et Ideal
i min Baglomme puttet. Saa satte jeg mig ned.
Straks foer jeg op — og var splintrende gal:
Idealet gik i Stykker! Saa jeg misted min Fred . . .
Dog — jeg tænkte: Husk, naar Skallen af Ægget
blir knust — da er jo dog det Bedste igjen ...
Xu til Verden: maaske er der dog noget, Min Ven,
igjen af Idealet — jeg smiler i Skjægget.
Från Norges store lyriker fingo vi en
liten stämningsdikt, erinrande om hans
poesis guldålder. Då emellertid, tyvärr,
min hågkomst af dess ordalydelse ej är
nog liflig för att jag skulle våga mig på att
söka återge det på norska, gifver jag här,
så godt jag kan, dess innehåll på svenska:
Prinsessan satt högt i sin jungfrubur.
»I kväll få vi ägg! A nej då, så’n tur!»
Det är påskekväll. . .
Smådrängen gick nere och blåste på lur.
I kväll få vi ägg!» Och han blåste i dur.
Det är påskekväll . . .
Men räfven gick borta vid honsgår’n på lur.
»En höna är bättre än ett ägg — eller hur?»
Det är påskekväll . . .
Från Danmarks romantiske irrande bard
kom svaret snabbt:
Et Æg — naa, ei altid en farende Svend
kan have Penge till sligt!
Men har jeg et Æg och en god Slurk Vin
endnu er dog Livet mig rigt!
Og har jeg paa Skjødet min dejlige Mø
og har jeg Kaarden ved Lænd,
ja, saa knejser dog ingen i Verden
saa stolt som den farende Svend!
En mycket högt uppsatt person
behagade i nåder sända följande rim:
Med pansrade näfven jag krossar
det motstånd mig görande skalet —
segrande tränger jag till gulans guld!
Så ur nutidens fjättrar förlossar
jag konsten. Ty Idealet
jag alltid förblifver kejserligt huld !
Enligt hvad ett senare telegram från den
höge författaren upplyst, har denna dikt
sedan af honom försetts med musik och
inöf-vas f. n. i alla skolor och kaserner i hans
stora rike för att af en jättekor afsjungas,
när, snart nog, det ett-tusende monumentet
i ordningen aftäckes i hans hufvudstad.
En ryktbar medlem af Franska
Akademien, som har särskild anledning att vara
välvilligt stämd mot oss svenskar, hade
vänligheten att besvara vår värds uppmaning
med att sända en liten fin elegisk dikt:
Jag såg ett ägg uti en äggkopp stånda;
jag räckte det — med hand som skälfde lätt —
åt den, som är min lefnads lust och vånda,
och sade sakta: »Se — en härlig rätt!»
Men hon, jag tillber, tyst en suck då sände,
som strax hos mig ett smärtfylldt eko väckt,
och med en tår hon sig ifrån mig vände
och sade: »Rör det ej — ty det är spräckt!»
Från Tommy Atkins’ populäre diktare
kommo dessa rader:
Som den gyllene gulan omfluten af den lösa
hvitan är,
så Transvaals guld omslutes af en irrande boerhär.
Men hurra för vår käcke Kitchener1’! åt old
England han gör en om’lett,
där hvitan piskas omkring till skum, men gulan
blir stadig rätt!
En berömd italiensk författare — känd
lika mycket för sina erotiska äfventyr och
sin själfkänsla som för sina diktverk —
sände följande:
* Oöfversättlig ordlek; kitchener betyder
nämligen köksmästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
