Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anders Fryxell. Af L. M. Bååth. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 l. m. bååth.
stånd mot envåldsplanerna, lät
bortsända från Stockholm i olika ärenden adelns
mest begåfvade ledare. Detta är ett
antagande af Fryxell, som ej är bevisadt.
Emellertid sparar Fryxell icke på sin
förtrytelse mot Johan Gyllenstierna och
konungen själf, hvilket t. o. m. synes gå
öfver i insinuationer. Gamle Per Brahe
hade till »sin egen lycka» fått sluta sina
dagar undan en förment förföljelse, och
Bengt Oxenstierna, den blifvande
kanslipresidenten, får väl beröm för sin
duglighet, men hans »öfvergång» till
envålds-partiet, »ligan», såsom Fryxell ironiskt
kallar det, antydes bero af intrasslade
affärer, t}/ »sommaren före riksdagen fick
han sig beviljade några, som oss synes,
tämligen obilliga fordringar, och den med
honom samma höst anställda
efterräkningen fördes med så lindrig hand som
möjligt» (del 16, s. 137). Detta är
verkligen allt som anföres för ett sådant
påstående, som ju tyder på mutning.
Men berömmets rosor strös flitigt
öfver de »undanskaffade» adelsmännen
Klas Rålamb, Mauritz Wellingk, Henrik
Falkenberg, Otto Wilhelm Königsmarck,
Nils Bielke, m. fl., hvilka alla utrustas
med lysande egenskaper: tappra,
energiska, vältaliga och — belefvade. Karl XI
är rå och obelefvad; äfvenså hans
omgifning. Man må ej tro, att jag öfverdrifver.
Så står det verkligen skrifvet. Sedan
Fryxell uppehållit sig vid detta ämne,
anför han, att präster, borgare och
bönder voro för reduktionen, gingo »hofvets
ärenden», samt att armén stödde sin mot
danskarna så segerrike konung. Men
för konsekvenserna af dessa fakta är
Fryxell blind. Han inser icke adelns
splittrade hopplöshet, ej häller den
historiska erfarenheten, att prästeståndet
städse varit ett medlarestånd mellan frälse
och ofrälse och att dess röst merendels
skänkte segern i partipolitiken åt den,
för hvilken den gafs. Därför kan icke
Fryxell hejda sin häpenhet, när han
omsider kommer inför det odisputabla
faktum, att envåldsförklaringen i dess
olika punkter antogs af adeln med
tystnad. Men denna brist på energi i det
motstånd, hvilket adeln enligt Fryxells
mening borde hafva gjort, förklaras bero
af de ofvannämde herrarnas frånvaro från
riddarhuset. »Så beskaffadt», utropar
därför Fryxell, »var det riddarhus, som
gaf efter för hofvets och ofrälseståndens
påtryckning samt försvarslöst bortskänkte
Sveriges medborgerliga frihet och lät
envåldsmakten införas. Detta till ståndets
ursäkt!» Så var enväldet etableradt,
detta envälde som är onaturligt och
skadligt.
Om vi nu med skäl påstå, att Fryxell
icke fullföljer de förutsättningar han
framlagt angående orsakerna till reduktionen
och enväldet, böra vi dock ihågkomma
följande ord i ett senare sammanhang:
»Adeln kämpade för den politiska friheten:
ofrälsemännen åter för den sociala. Mot
regeringsmakten sökte adeln försvara
medborgarnas politiska frihet men mot
ofrälsemännen sin egen sociala öfverlägsenhet.
För att undslippa denna senare och för
att i allmänna lifvet förvärfva en större
grad af social frihet, bortkastade
ofrälsestånden helt och hållet den politiska»
(del 16, s. 234). Om adeln haft en sådan
oegennyttig uppgift att häfda den politiska
friheten, som väl skulle bestå i ständernas
bevarade inflytande, sä skulle vi kunna
beklaga det skedda. Fryxell söker ur
ett memorial af Carl Gustaf Gyllencreutz
bevisa, att adeln ansåg enväldet som en
statsrättslig fara, men detta enda bevis är,
hvad tiden beträffar, af Fryxell själf
erkändt vara af ovisst värde, och Fryxell
har därför icke bevisat, att adeln verkligen
hade någon dylik »konstitutionel»
uppfattning. Enväldets faror tillhörde
framtiden och kunde ännu icke ens skönjas
af det svenska folket, som ingen erfarenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
