Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bröderna Asam. Af Ola Hansson. Med 8 bilder - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
ger i tu vid beröringen med en gäll ton
utifrån. Konstgjord och lefvande
blomma. A ena sidan en schematisk
formvärld, som icke ägde mer värme och lif
än isrosorna å fönsterrutan vintertiden;
å den andra en ur fröet framvuxen planta,
svällande af jordens safter och folkets
hjärtblod.
II.
Det allmänna intryck, som detta
första och flyktiga besök i klosterkyrkan i
Weltenburg kvarlämnade i mig, — den
oupplösta och elementära erinring, som
stannat i sinnena och själen och som
utpräglade sig allt starkare, i samma mån
som bisakerna utsöndrades, — var ett
intryck och en erinring af ljus, af ett
på samma gång jordiskt och immaterielt
ljus, ett ljus för det yttre såväl som för
det inre ögat. Det var ljuset uppe från
kupolen, hvarest Cosmas’
freskomålningar fortsätta den verkliga arkitekturen
oändligt uppåt i höjden, som utöfvat
denna verkan. Den inströmmande
sommardagens sammanflöde med
rundelfre-skens på samma gång skära och klara,
ljusmättade färger hade uppsugit i sig
ali bipynt i den rikt smyckade kyrkan;
och i denria mäktiga ljusström, som kom
från höjden och ledde tillbaka till
höjden, upplöste sig åskådarens själ och
sinnen och simmade med å den. Och
detta första allmänna intryck, denna ena,
allt behärskande erinring, som jag
undfått af bröderna Asams mästerverk,
betecknar i själfva verket särmärket i deras
konst: det: varma, fulla, flödande ljuset,
som kommer ofvanifrån och som
strömmar tillbaka till sin ursprungskälla. Detta
Asamska ljus är som en afglans, en
återspegling af det »Varde ljus», som
Skaparen uttalade i tidernas början, — det
ljus, som är lifvet själft, naturen, män-
niskorna, tiderna, allt, och hvars
brytningar utgöra ett med företeelsevärlden.
Och samtliga senare detaljerade intryck,
som jag genom lektyr eller genom själfva
konstverken mottagit af bröderna Asams
konst, flöto tillbaka uti detta första
huf-vudintryck och sammansmälte därmed,
— liksom den ändliga världens hela
mångfald förefanns i det himmelska
ursprungsjuset och skall komma att åter utgjuta
sig däri.
Ljuset i en gotisk dom är också en
afglans, en återspegling af det skapande
ursprungsljuset, men med helt andra
analoga i det individuela känslolifvet och i
världsskapelsens mysterium. I den
tindrande skymningen bakom de höga,
brokigt målade fönsterna, — emellan de
höga, ranka pelarna, hvilka äro liksom
långa stråkdrag på violoncellen, som
skjutit fylligt och kraftigt i höjden, blifvit
sten och blifvit stående, — inunder de
höga hvalfven, hvilka äro så oändligt
aflägsnade, att sinnena icke längre
förnimma dem, — sjunker människan
tillbaka ned i de djup, ur hvilka allt som
är till framgått, och varder åter ett med
dem; och ensamt själen, den eviga och
odödliga, brinner ännu stilla och djupt,
såsom det eviga ljusets röda flamma en
gång brann i det svarta,
ogenomträngliga kaos, innan den ännu klufvit och
befruktat detsamma.
Öfver de medeltida helgonbilderna
hvilar ett odifferentieradt ljus, dagsljuset
rätt och slätt; det är hvarken morgon
eller middag eller kväll, hvarken soligt
eller mulet, hvarken höst eller vår. Här
råder den enkla, stilla glädjen, sådan som
modersglädjen är, hvilken också är så
evig som människosläktet själft och
förblir sig lika vid alla dagens och årets
tider.
När därpå det religiösa måleriet
öfvergick i det profana och hos de gamla
holländarna klöf sig i natur-, djur- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
