Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bröderna Asam. Af Ola Hansson. Med 8 bilder - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
ola hansson.
Bröderna Asam förblefvo hela sitt lif
i innerligaste kontakt med kyrkan och
med de breda lagren af sina
medborgare. De inrättade sig äfven i sitt
husliga lif som vanliga borgare med
blygsamma anspråk och vanor. Därom bära
ännu i dag de boningshus intyg, som
de byggde sig, — huset vid
Sendlinger-gatan i München och landthuset utanför
staden i Maria Einsiedl vid Thalkirchen.
Och liksom det förra såväl organiskt
som i rummet bildar ett
sammanhängande helt: med Johanneskyrkan, var
också det senare sammanbygdt med ett
kapell. Detta existerar visserligen icke
längre; det nedrefs i århundradets
början, — på den tiden, då man i Baiern
kände sig förpliktad att in majorem
glo-riam af det rena förnuftet och den högre
kulturen skjuta med kanoner på gamla
kyrkor. Sommarvillan står däremot kvar.
Den ligger på ängarna vid den gröna
Isar, midt emot de skogbevuxna
sluttningarna af Harlaching och
Menter-schwaige. Den är nu ett enkelt
värdshus. Det är ett vanligt, blygsamt,
tär-ningsformigt landthus med midtelgaflar
å fram- och baksidan. Ena smalsidan
är försedd med ett fönsterutsprång i hela
höjden; den andra smalsidan är tillbyggd.
Därinne för en smal trappa emellan
köket och matrummen upp till de
låglof-tade boningsrummen. Ett stort,
half-rundt fönster i andra våningen å båda
bredsidorna visar, att brödernas atelier
en gång befann sig här; öfver
framsidans fönster är ett ovalt s. k.
æil-de-bæuf. Utanmurarna äro täckta med
fresker, hvilka emellertid nästan fullständigt
förstörts af vind och väder. Blott en
enda målning, inunder det stora
fönstret ä framsidan, har bibehållit sig bra,
— förvåna.nsvärdt bra, när man betänker,
hur detta kostbara minnesmärke af det
sällsynta konstnärsparet prisgifvits åt
förstörelsen under mer än halftannat århun-
drade. Inom en rund, en smula aflång
spegelram sitter framför en gul pelare
gudsmodern med barnet på skötet. Med
lyft arm håller hon i vänstra handen ett
äpple. Bakom henne till vänster står
den helige Joseph: till höger framtill ser
man den lille Johannes, och i
bakgrunden röda rosor och ett stycke blå
himmel. Hur lysa icke ännu dessa äkta
Asamska färger, varmt och gladt; och
hur må de icke förr en gång ha lyst!
Rödt och gult; varmt rosenrödt och varmt
solgult! Barnet i moderns sköte är själft
som en rosenknopp och en
morgonrod-nad. Det formligen rullar sig af
lifsglädje i sin förvägna pose, — ett äkta
bajuvariskt barn, som har magen full af
mannagröt och lite bier till och med och
andra goda saker.
Och liksom i sin konst, voro de äfven
i sitt familjelif nära knutna till kyrkan.
I sitt äktenskap med Anna Moerlin hade
Cosmas Damian flere barn, af hvilka två
döttrar togo nunnedoket i
Ursulinernunne-klostret i Straubing; och åt dem ägnade
fadern sin kupolmålning i klostrets kyrka
»såsom ett minnesmärke af faderlig
kärlek». Af sönerna fortsatte en, Franz
Erasmus Asam, såsom målare i olja sin
fars och farfars konst, men utan att nå
faderns storhet. Cosmas Asam dog 1739
i Weltenburg, medan han målade den
gamle baierske hertigen Thassilos bild
för klostrets presbyterium; han ligger
begrafven vid sidan af sin hustru under
kyrkomuren af Frauenkirche i München.
Egid Asam dog elfva år efter sin
broder, 1750, i Mannheim, dit han erhållit
kallelse till jesuiterna.
V.
Bröderna Asams konst är i bästa och
djupaste mening en »art intime». Deras
egentliga område var kapellet, den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
