Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bröderna Asam. Af Ola Hansson. Med 8 bilder - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
ola hansson.
sin med bestämda gränser kringskurna
tillvaro för sig; de djupa fårorna emellan
dem fylldes, skiljolinjerna tycktes
utplånade, och de flöto omärkligt öfver i
hvarandra. Bröderna Asams konst bär
den dubbla prägeln af denna religiösa
och denna konstnärliga tanke. Minsta
stycke jord var för dem nog till att
bygga ett tempel på och sinnebildligt
framställa evigheten. Fresken såsom ren
målning öfvergick omärkligt i bemålad
stuck, bemålad yta i bemålad relief, den
verkliga arkitekturen i en målad
skenarkitektur; ett rätvinkligt rum
förvandlades medels ljus och lärger till ett kor,
och det flata taket till ett oändligt högt
hvalf. De hedniska myternas
gudomligheter och till och med de heliga
personerna i den kristna historien te sig
såsom hvardagliga och verkliga människor
i tidens dräkt; Athene är omgifven af
damer med hög korsett från något hof
under ancien régime, och den kristliga
kärleken träder oss till mötes såsom ett
barn af folket: en herdinna i bredbrättig
hatt; således komma vi det aflägsnaste
nära och göras förtrogna med det högsta.
Hvad tidens och jordens är, blir ett sken
bara, och det öfverjordiska blir den enda
realitet som finns; materien är icke längre
ett fjättrande band utan något som kan
öfvervinnas; den kan upphäfvas, kan
dricka sig full af ljus, tills den återvändt
till och uppgått i det eviga ljuset igen,
hvarur den framgått, — liksom jorden,
på hvilken kyrkan hvilar, och hela
kyrkan själf med allt hvad däri är, och vi
själfva, som stå inne i den, med våra
ansikten, våra ögon och vår själ dragas
upp emot och sugas in i ljuset, som
högt däruppe bryter in och flödar ned
igenom kupolen: det sölfskära månljuset
omkring Guds moder och det varmgula
solljuset omkring Skaparen.
VI.
München har förutom St. Johan
nes-kyrkan fyra kyrkor med verk af
bröderna Asam.
Freskerna i Heligandeskyrkan, hvilka
bära bägge brödernas namn i inskriften,
ehuru annars Cosmas allena är målaren
liksom Egid ensam stuckatören och
bildhuggaren, sakna i påfallande grad just
det, som utgör det karaktäristiska i
Cosmas’ konst: det flödande, värmande,
lefvande ljuset. Målningarna se helt
mörka ut, — om på grund af den
ursprungliga färgbehandlingen själf eller
till följd af tidens inflytanden, vet jag ej.
Målningen i Trefaldighetskyrkan,
hvilken fyller hela kupolen, är ett af
Cosmas’ tidigaste verk. De trenne stånden
i den baierska residensstaden hade i en
tung tid gjort det löftet att bygga
kyrkan — en versifierad inskrift i densamma
slutar:
»Die Stadt läg in den Grund,
Wän dise Kirch nit stund»;
den byggdes också samtidigt med att
den landsflyktige kurfursten återfick sitt
baierska stamland; och Cosmas utförde
sin takmålning samma år som Max
Emanuel efter lång bortovaro höll sitt intåg
i München. Fresken framställer — i
likhet med så många af Cosmas’ målningar
— Maria som helgonens drottning. I
midten tronar Gud fader såsom solen, —
en härd för det gula lifsljuset. Inuti
tjocka, hvita, månbelysta ullmoln, ur
hvilka två änglahufvuden sticka fram,
sväfvar Maria, — med stjärndiademet,
firmamentets stjärnerundel, öfver
hufvudet och foten på månskäran. Hon är
själf såsom ett sölfhvitt månljus, — en
skär, hvit månstråle, med en skiftning i
blått; den tidens poeter skulle ha kallat
denna gestalt för den kyska Luna; en
panteistisk naturdiktare från vår egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
