Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bröderna Asam. Af Ola Hansson. Med 8 bilder - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2JO
300 ola hansson.
VII.
Konstnärsbröderna ägnade, såsom
nämndt, sin konst nästan uteslutande åt
kyrkan. Det är blott sällan som vi se
dem i världsliga herrars tjänst uti dessas
slott och kapell, och ännu mera sällan
förekommer det, att de behandla profana
ämnen.
Och där detta var fallet, blef deras
verksamhet tämligen inskränkt. Så t. ex.
i Schleissheim vid München, där äfven
Cosmas biträdde vid utsmyckningen, men
blott utförde en liten fresk i kupolen
öfver hufvudtrappan och freskerna i det
lilla slottskapellet. Den rätta glädjen
tycks också ha fattats honom vid detta
arbete; hans målningar äro visserligen
fulla af prakt och glans, såsom det sig
ägnade och anstod i det furstliga
byggnadsverket och i den omgifning, som
frejdade yrkesbröder skapat; men själen
fattas, — den känslans värme, hvilken
eljes innebor i Cosmas’ målningar.
Sparade han dem för kyrkan —? I alla
fall lämna plafondmålningarna i
slottskapellet oss kalla; man har det intrycket,
att mästaren tråkat sig en smula, medan
han sysslade med helgonbilden, samt för
att råda bot därpå tagit sig för att måla
mannen i den svartgrå rocken och med
bönboken i handen, hvilken står i ena
hörnet af taflan. Han är — liksom vi
själfva, som stå lutade öfver balustraden
— åskådare af scenerna i helgonets
martyrium; och det är ett alldeles förträffligt
stycke porträttkonst, full af individuel
karaktäristik i ansiktsuttryck och hållning.
Intressantare är kupolfresken öfver
hufvudtrappan, hvilken väl föreställer
Thetis, som beder Hephaistos om vapen
åt Achilles, eller något liknande. Denna
person ur antikens saga är, alldeles som
Mariafigurerna i Münchens kyrkor, som
en månstråle, — blott att dräkten fallit.
Allrakärast, såsom alltid hos bröderna
Asam, vare sig i målning eller i stuck,
äro äfven här barnen, t. ex. det
förtjusande barn, som öfverräcker hjälmen åt
Thetis. Hela bilden är för öfrigt full af
svällande sinnlighet, godt lynne och
förvägen uppsluppenhet; och en viss biton
af humor, som också är med, påminner
ovillkorligen om Böcklin, om hans
»Böljornas lek», »Hafsidyll», och hur nu hans
taflor med de gudomliga naturvidundren
heta. Den yppiga kvinnogestalt, som
ligger utsträckt fullständigt naken i sin
skimrande hvita prakt med armen på
den bruna, hvitskäggiga flodgudens
skuldra, är en rent Böcklinsk figur; och
gubben Hephaistos är synbarligen
alldeles betagen af alla dessa härligheter,
ty han smider hvad smidas kan, och
hamrar så att gnistorna flyga.
VIII.
Det är ett mycket egendomligt
intryck man mottager, när man inträder
i domkyrkan i Freising. Dömen i den
forna oberbaierska metropolen är en
byggnad af blygsam storlek samt i den
romanska stilens mest ursprungliga och
enkla former; och den ser utifrån
betraktad möjligast oansenlig ut, — något
som ju är fallet med flertalet
gammal-baierska kyrkor. Men hvilken kontrast,
när man lämnat bakom sig förhallen,
där allt ännu är stränga, nakna stenen!
Hvad ha icke bröderna Asam trollat
fram af denna enkla femskeppiga kyrka
från den romanska byggnadskonstens
äldsta tid i Tyskland 1 Hon har under
deras händer blifvit alldeles
oigenkännlig; och om de ben kunde uppstå ifrån
de döda, hvilka hvila här och där i
sarkofager och inunder grafstenar, skulle de
slunga sitt anatema mot denna templets
profanering och vanställning, — hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
