Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bröderna Asam. Af Ola Hansson. Med 8 bilder - VIII - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
ola hansson.
spörjer i sig själf liksom en lätt
svindel, precis som när man själf dansar
och alltihop tyckes vända och vrida sig
och ändra plats . . .
När man ofvanpå detta plötsligt och
oförmodadt kommer in i de bägge yttre,
låga sidoskeppen, där allt ännu är såsom
det ursprungligen var, ren romansk stil,
lugnt och nyktert, styft, värdigt och
besinningsfull^ känner man sig som
förflyttad till en annan värld, som icke äger
något som helst gemensamt med den
värld, som man strax förut lämnat. Och
ändock har det varit samma
förnimmelser, samma själsrörelser och samma
känslo-böljningar, som vid dessa skenbart så
skiljaktiga former väckts och frigjorts
hos människorna, vare sig de lefde i det
tolfte eller i det adertonde århundradet.
Den skumma, fuktkalla kryptan under
koret gifver numera bara undertonen till
den glada melodi, som spelas i former
och färger däruppe i de ljusmättade
hvalfven.
Cosma.s’ rika takfresker bära en
tämligen världslig prägel i såväl
uppfattningen som utförandet af typer och
händelser. Den präktiga gruppen af de
fördömda, som slungas ned ifrån himlen,
är i sin groteska massivitet närapå ett
stycke Rubens. Den helige Korbiniani
dygder äro rakt icke några försnufvade
och förtorkade skapelser af en pietistiskt
-asketisk sinnesförfattning, utan tvärt emot
muntra och vackra damer, i hvilkas
sällskap hvarje man måste ha det angenämt,
t. ex. den redan omnämnda herdinnan
— den kristliga kärleken — med sina sex
smålam, som äro mycket väluppfostrade
och alldeles förälskade i henne. Och
Kristus i hufvudfresken äger icke minsta
smula af den moderna Kristustyp, som våra
dagars krämpiga religiositet skapat och
som till och med kom till syne i bröderna
Asams eget lifsglada Baiern vid de senaste
passionsspelen i Oberammergau. Denne
Asamska Gudsson i domkyrkan i Freising
är en skön man med svällande och
muskulösa former; däremot har i karnationen
det köttsliga utsöndrats; här råder det
bleka ljuset, det klara månljuset, hvilket
alltid omhvärfver Gudsmodern i Cosmas’
fresker; detta är det himmelska ljuset,
som genompyrer materien och förklarar
ali lekamen. Och den kvinnliga
hufvud-figuren i fresken med
Freisingerbiskopar-nas vapen, den heliga kvinnan med liljorna
i handen, är alltigenom en förnäm dam
från den tiden, att se på som något
porträtt af de furstliga damerna af huset
Wittelsbach i tafvelgalleriet ute i
Schleiss-heim, — en gratiös och frivol dam från
ancien régime med yppiga bröst och
blondt, hvitpudradt hår.
När man går fram mot hufvudaltaret
i högra sidoskeppet, öfverraskas man af
ett litet Nepomukskapell. Det bildar ett
helt för sig, — en kostbar pärla,
infattad i den prålfria ramen af en
arkitektur, som förblifvit ren romansk stil.
Med sitt stora, runda fönster öfver
altaret, genom hvilket det fulla gula ljuset
flödar in, med sin höga, afsatsformade
kupol, som återigen har en
fönsterrun-del, och med de älskliga änglahufvudena
vid dess undre rand och fresken högt
uppe å taket, framställer detta kapell på
ett förtrollande sätt en hel och
fullständig Asamsk kyrka (exempelvis
Welten-burg) en miniature.
Till sist förtjänar omnämnas den
sköna mater-dolorosa-statyn afEgid; vid
dess fötter ligger en dödskalle, genom
hvars tomma ögonhålor och tandlösa
mun en grön orm ringlar sig ut och in.
IX.
Jag kom till Fürstenfeld vid Bruck
an der Amper en dag i den första
våren. Det var aprilväder: plötsligt ljust,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
