Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bröderna Asam. Af Ola Hansson. Med 8 bilder - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröderna asam.
275
emot det styfnade och det mörka.
Mellan gotiken och rococon liksom mellan
medeltiden och den nya tiden
öfverhufvud taget råder ju en motsats, som är
lätt att varseblifva och gripa; och kan
icke densamma fixeras såsom en
motsats mellan distansen och närheten af
det gudomliga och öfverjordiska gent
emot människorna? Rococon
förekommer mig alltid såsom ett försök att stäfja
den råhet, hvilken följde på
reformationen och grep sinnena, — ett försök, som
misslyckades, emedan det var för svagt
och bräckligt och motståndaren för stark.
Det var en kulturvår, som kom för
tidigt och som gick under i revolutionens
barbari.
Sin mest inhemska och folkliga och
därför ock sin mest egendomliga form
erhöll denna kultur tvifvelsutan i Baiern
och de tillgränsande, stambefryndade
delarna af den österrikiska monarkien, —
i musiken med Haydn och Mozart samt
i de bildande konsterna genom en hel
rad konstnärer, hvilkas namn och verk
blott i mycket inskränkt mån äro
bekanta och värdesatta. Dessa baierska
rococokyrkor skilja sig nästan alis icke
från vanliga profana, något finare
boningshus. Det yttre, fasaden o. s. v.
tyder icke understruket på, att den
ifrågavarande byggnaden är ett tempel;
borgarhusen från tidigare tider i en baiersk
stad, t. ex Neu-Ötting, se ungefär
likadana ut. Och det inre — exempelvis
sakristian —- gör snarast intrycket af ett
komfortabelt och hemtrefligt boningsrum.
Man gick dit in för att här — ensam
med sig själf och de himmelska
väsendena -— ha det bra och känna sig
riktigt varm och glad till mods. Betrakta
en kyrka som den s. k. »Borgarsalen» i
München! Tar man bort målningarna
och den öfriga prydnaden, blir en
vanlig konventikelsal till öfvers. Man måste
ha sett denna eller något liknande för
att få en verklig föreställning om, hvad
den baierska rococons konst kunde göra
af en dylik »sal för uppbyggelsemöten».
Jag tror man kan icke högt nog
uppskatta det inflytande, som denna konst
utöfvade på folkkaraktären i de land, där
den fick utveckla sig fritt och blef en
kulturmakt. Den s. k.
»motreformatio-nen» blef här något positivt, något realt,
— ett kulturinnehåll, som skapade sin
egen form ut ur sig själft. Detta
innehåll gick folket öfver i blodet och
inträngde i dess själ samt gestaltade och
präglade på detta sätt hela lifvet. I de
flesta land förblef rococon blott en skön
konst, en sirlig arabesk på ytan, en
konstgjord blomma, stickad å yttersidan;
eller den var på sin höjd en
krukblom-ma, som ställdes å fönsterbrädet mot
solsidan, men som »blomstrade kort och
vissnade länge». I Baiern däremot
utgjorde rococokulturen ingen lyxprodukt,
utan vardt en folkets egendom, såsom
man ännu den dag i dag kan se på dess
väsen och konstsinne, dess husgeråd och
boningspynt.
Många af de skönaste och mest
monumentala mästerverken af rococons
arkitektur, skulptur och måleri i Baiern
härstamma från invandrade främlingar,
italienare och fransmän. De inhemska
konstnärerna stodo illa i skuggan. Och
likväl finns det ibland de senare mången,
som är jämbördig med främlingarna och
kräfver den uppskattning, som
tillkommer dem men hittills förvägrats dem.
Detta gäller i ali synnerhet om bröderna
Asam. Jag har ju varit i tillfälle se
rätt mycket af deras samtida
yrkesbröder; men i många fall -—• exempelvis
också i fråga om Knollers takmålning i
»Borgarsalen» i München — har jag
måst säga till mig själf: vackert,
utomordentligt vackert, men en Asam är det
ändå icke. Bröderna Asam äga detta
je ne sais quoi, hvarpå man genast igen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
