Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Giovanni Segantini. Af Ernesto Caffi. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 11 bilder efter målningar af Giovanni Segantini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
ernesto caffi.
till Alpernas väldiga tystnad, till den
eviga snön, ditupp där naturen förintar
hvarje spär af vegetation och animaliskt
lif. Robert: de la Sizeranne, som fann
Segantini förlorad bland klipporna, skref
om honom i »Revue des deux mondes»,
att han är Alpernas Nansen. Och icke
med orätt. Ty om Nansens mod var
ståtligt, han som med det yttersta af
ali mänsklig vågsamhet kastade sig i
armarna på det hemlighetsfulla och
okända, så är modet icke mindre
beundransvärdt hos en konstnär, som trotsar
elementen, rymden, det gränslösa för att
aflocka atmosfären dess hemlighet,
klipporna deras historia genom de geologiska
perioderna, glaciärerna deras formation,
naturen: dess stämma, alltet dess själ
och som stupar i den våldsamma
kampen, men först efter att ha fått i sin
hand den blodiga fanan, symbol af
konstens ärofulla segrar.
Det finnes hos framskridna
kulturskeden en tendens att prisa inrättningarna
och konsten i det förflutna och se en
smula ringaktande på allt, som är nytt.
Och ofta upphäfva stora konstnärer ett
rop: »Låt oss återgå till det gamla!»
Nej för Guds skull, skulle Segantini säga,
låt oss gå framåt, i utvecklingens snabba
lopp genom tiderna är imitation liktydig
med stillastående och stundom med
tillbakagång. Att imitera Sanzio betyder
att ha Sanzios själ, hans sträfvanden,
hans uppfattning af det lif, som omger oss,
och af naturen. leke ens Rafael kan man
imitera utan att uppge sin personlighet.
Sant är, att konstnärens uppgift i
våra dagar blifvit vida svårare än förr.
Hetsad af de nya kulturernas frenetiska
jäkt, af de inbrytande nya idéerna och
nya idealen, som följa på hvarandra med
blixtens hastighet, är den moderna
konsten liksom kvinnornas skönhet en oberörd
blomma mellan eldar. Allt är
förvandladt numera; men det är en villfarelse
att tro, att ett folks eller ett tidehvarfs
själ är mera mottaglig för intryck från
den omgifvande världen, ju mera
osammansatt och primitivt detta folk eller
detta tidehvarf är. Vårt sätt att
uppfatta naturen och människorna i konsten
är mycket förändradt men icke mindre
sant eller mindre konstnärligt.
plöjning (l’aratura). / Münchens nya pinakotek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
