Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Giovanni Segantini. Af Ernesto Caffi. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 11 bilder efter målningar af Giovanni Segantini - Att åldras. Af Matthew Arnold. Öfversättning af Karin Cagney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
ernesto caffi.
Segantini liksom våra dagars målare
i allmänhet har följt i litteraturens spår.
Han har själf iakttagit människohjärtats
tusen skiftningar, de flyktigaste lidelser
och hela detta inre lif, som var en sluten
bok för renässansårhundradet.
I målarkonstens historia kommer
Segantini helt visst att intaga en hög rang
bland de mest utmärkta målarna från
nittonde seklets sista fjärdedel såsom den
där aflockat människohjärtat dess djupaste
känslor och höjt en hymn till naturen,
majestätisk som Lucretius’ till Venus, ja,
ingjutit i konsten en ny lifsfläkt, som
snabbt far förbi det nu lefvande släktet och
som historien ensam kan fälla dom öfver.
att åldras.
AF MATTHEW ARNOLD.
ÖFVERSÄTTNING AF KARIN CAGNEY.
Att åldras — hvad är det?
Är det att mista färg och fägring blott
och blickens klara glans?
För skönheten att se sig vissna hän?
— Ack, detta är ej allt!
Är det att se sin kraft
— ej blott sin blomstring men sin kraft —
förgå?
Är det att styfna till
i hvarje lem, bli slak i hvarje nerv,
beröfvad kraft och mod:
Ack ja, och mer ändå!
Tv ej vår ungdoms dröm om ålderdom,
af stilla dagrars glans
från flyktad lefnads sol begjuten, blef
vår ålders verklighet.
Vi se ej lifvet här
som från en höjd med hänryckt siarblick
och hjärta öfverfullt —
ej minnens ljufva tyngd från flydda dar
oss skänker tårars lust,
Det är att lefva så
som om vi aldrig känt vårt hjärta slå
i vild och hänryckt takt,
af lifslust fullt — nu utan minsta spår
af hågkomst eller lif.
Det är att lida så —
men svagt och matt, till hälften liflöst
re’n.
I hjärtats dolda djup
en hågkomst suckar doft om det som var
men har ej kvalets kraft.
Det är vår sista nöd —
då allt har domnat hän i kyla stum
och vi likt spöken gå
i lifvet kring och prisas af en värld,
som själf är död och kall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
