Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Malwida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
ellen key.
det är den egna känslans djup och
äkthet som blir det afgörande för ett
förhållandes varaktiga värde; att den egna
känslans fullkomning kan bli dess
ändamål och att kärleken sålunda erhåller
samma impulsgivande makt som religionen.
Intet visar bättre storheten af hennes
kärlek till Olga än att hon efter en tid
fortsatte sina vänskapliga besök i det
Herzenska hemmet.
Hon arbetade nu med journalistik
och öfversättningar, arbeten dem Herzen
på flera sätt främjade; så skref han t. ex.
inledningen till hennes öfversättning pä
tyska af furstinnan Daschkoffs intressanta
memoarer. Malwida återupptog nu äfven
sin musik, såsom smärtstillande medel,
men framför allt fann hon ett sådant i
den lifsåskådning, hvilken nu hos henne
utdanades till den »panteistiska
pessimism», som ännu torde vara hennes
teoretiska ståndpunkt. Positivismen var
hon färdig med, liksom med den kristliga
spiritualismen; hon fattade nu den
jordiska tillvaron såsom endast en symbol
af den verkliga tillvaron, den stora
enheten. Individuationen, hvars orsak
förblir ett evigt mysterium, är orsaken till
alla våra lidanden, och vi kunna endast
förlösas ur dessa genom att eftersträfva
den upphöjda ro gent emot lifvets
växlingar, som förädlingen af vårt
individu-ela väsen ger oss. Ur jordelifvets kval
och brister är sålunda en hvar sin egen
frälsare, och i den mån man frigör det
gudomliga, man bär inom sig, i den
mån är man redan här medvetet ett med
det hela, om hvilket man i denna
tillvarelseform intet kan veta. Alles
Ver-gängliche ist nur ein Gleichniss; om
väsendet bortom skenet kunna vi här endast
äga dunkelt sköna aningar, och det är här
på jorden vi hafva att ansvara för våra
handlingar. Under det dessa tankar
klarnade inom henne, vistades hon åter vid
hafvet, där hon en dag knäböjde på
stranden och till den namnlösa allenheten
riktande den bönen: att hon måtte
frigöras ur individuationens
ensamhetskänsla genom ett lefvande medvetande
om allas enhet i tillvarons urgrund. Och
jorden, himlen och hafvet tycktes henne
tala och svara: Ȁfven du har nu
blifvit en af de öfvervinnande.»
Och hon reste sig, då och för alltid
stark af den enda resignation, hvilken
icke är en sjukdom eller en svaghet. Ty
denna resignation gäller endast det egna
ödet, hvilket man inser vara oväsentligt,
medan andras öde alltjämt förblir
betydelsefullt och värdt att förbättra.
Under denna tid hade Malwida v.
Meysenbug en stor tröst af vänskapen
till Mazzini, af hans stora föredöme och
finkänsliga förståelse, i synnerhet sedan
han låtit henne se, att hans styrka heller
icke berodde på likgiltighet för den
personliga lyckan. Han hade tvärtom för
henne medgifvit, att känslan af ett
personligen förloradt lif stundom tryckte
äfven honom till jorden med ohejdelig
tyngd »Men», tillade han, »jag reser
mig åter — ehuru alltid en smula mer
skelett än förut».
Det finns få orättvisor större än den,
som äfven vänner ofta begå mot dem,
som i offervillighet för idéer, i arbete
för de många, söka glömma, att ödet
nekat dem att helt lefva för en. Man
tror dem oförmögna att älska individuelt,
emedan de helt lefva för mänskligheten;
man kallar dem ärelystna eller
maktlystna. Dess ljufvare blir för en sådan
människa den förstående medkänslan,
och det var denna ömsesidiga förståelse
som nu förenade dessa båda sårade i
arbetet för bådas stora dröm om frihet
och frid på jorden. Under Mazzinis
ledning stiftade Malwida v. Meysenbug
bland annat en liten förening af tyska
arbetare i London för dessas politiska
och kulturela väckelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
