Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vårsöndag vid Haga. Af Tom Gründer. Teckningarna af Hilding Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
tom gründer.
Då kvad Fia
— flink hon var att svara •—:
»Ler icke solen?
Ler ej allt af lycka?
Ståndar ej björken
som en brud så fager?
Doftar ej häggen,
dallrande af glädje?
Gror ej bland gräsen
granna blomsters skara?
Sjunger ej bofink
skönt sin majdagsglädje?
Hörs ej ett dragspel
ljuft ur dungen locka?
Blänka ej i backen
blåa brandsoldater?»
Då kvad Pettson
— kallt hans blick nu lyser —:
»Ar det för snobbiga,
sturska brandsoldater
som ditt öga blixtrar,
som ditt löje blänker?
Är det, falska flicka,
dem du vill fånga?»
Då kvad Fia
— flink hon var att svara —:
»Fjollig är du, Pettson,
mäkta fånig är du!
Vacker är häggen,
varar blott en vecka;
fint hvisslar staren,
hvisslar blott om våren.
Teckningarna af Hilding Nyman.
Blänker brandsoldaten
ock i blåskön tröja,
kråmar sig stilig
uti kask och bälte —
alltför flyktig är han,
dock att Fia fånga!
Nej — i mitt hjärta
gäller blott skomakarn.»
Sagdt. Och de åter
såta samman vandra;
dricka nu muntra
mjöd hos Mor på Höjden,
spisa stora strufvor,
tjockt med socker strödda,
dansa i gräset
efter dragspelstoner. —
Ljufligt skiner solen.
Surr och sorl i luften.
Fåglarna kvittra,
fink i furen kväder.
Må månde myggen
i den myckna värmen;
sårsaften svallar
kring de svåra stygnen.
Andadt är kvädet.
Den det kvädit hafver
legat en majdag
i den mjuka mossan,
lyssnat till lärkor
och till dragspelslåtar,
låtit sitt sinne
suga sol och sånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
