Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - De fem klenoderna eller Näfverskäppan. Ett sagospel af Karl-Erik Forsslund. Med 3 teckningar af Acke Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fem klenoderna eller näfverskäppan.
363
kvintus.
En outtömlig skatt du har
och går i trasor klädd och tigger!
Den gåtans svar i mörkret ligger.
UVA.
Den gåtan klar i ljuset ligger,
om rätt jag gissar — vi få se.
kvintus.
Säg, bror, du har väl blott på spe
klädt ut dig så — det är ett skämt,
ej sant ? Du nära nog mig skrämt!
tremens.
Visst, visst, hehe. Jag ville se
om ni mig kunde känna igen
i denna — dessa — trasor — men —
ett annat skäl jag också har.
Si, skulle jag den här ha kvar,
om folk ej trodde att jag var
en tiggare? För länge sen
de skulle stulit från mig den. (Stopfar pungen i
fickan.)
kvintus.
Men nu har du din skatt i fred —
ty ingen anar att en tiggare
bär gömd en slik klenod i sina lumpor,
och ingen stjäl ifrån en tiggare!
Du arme stackare — och detta är
den lycka du med dina slantar vann,
det höga mål du hann!
tremens (tar fram pungen).
Herr broder, tag den, tag den ! Si,
du ger mig lugn, du gör mig fri
från evig ångest, evig skräck.
O tag den — denna oro släck,
som tiaddrar i min tomma själ
och långsamt pinar mig ihjäl.
Si, den är blott en läderpung —
men tag den, väg den — känn hur tung — (Ger
Kvintus pungen.)
Den darrar, det är lif i den,
den skälfver, klappar, bultar, känn —
Ryck ut ditt hjärta . . . (Kvintus vill ge Elsa
pungen, Tremens tycker den till sig och fortsätter.)
Nej, gif hit! —
Ditt hjärta varmt ur bröstet slit,
håll det i handen, bart och rödt,
låt det af regnet piskas blött,
stingas af solens hvassa pilar,
bitas af stormens ilskna ilar,
naket och blodigt, stött och brändt —
då känner du hvad jag har känt
i alla dessa år som gått. (Stoppar pungen i
barmen.)
Du stoppar åter in det brådt
i barmen — hvem vill hjärtat mista?
Nej, göm det, att det ej må brista!
kvintus.
Din dräkt, din kropp är sliten, och din själ
tycks sliten ock emellan tvenne viljor.
Än ber du mig din tunga boja lösa,
än vill du för ditt lif ej slippa den.
tremens (för sig).
Ha, ni vill åt den, ni är sluga.
Det är jag ock, och jag kan ljuga.
(Högt). Nej, bror, du har mig missförstått.
Jag är ej utklädd — jag är blott
en tiggare, som jag ser ut.
Min stolta rikdom tog snart slut.
Min skam, min nöd och uselhet
är hård och gräslig verklighet.
En tjuf, en skurk mitt hjärta slet
ur bröstet, när min pung han stal.
Jag är en mask i jämrens dal!
kvintus.
Hvad ska jag tror Helt nyss du hade den,
här i min hand du själf ju lade den ?
tremens.
Tro mig, herr bror — tro mig, det var ej
den rätta. Ack, tyvärr, jag har ej
den rätta mer. Den pung, ni såg,
en morgon i min ficka låg,
men borta var i stället min pung.
Den är en vanlig gammal skinnpung,
trasig och tom. Jag ber er, tro
mitt ord och lämna mig i ro!
uva.
Vi tro, vi tro!
kvintus.
Var lugn, jag tviflar ej.
Och om jag tviflade —
tremens.
Nej, det är sant,
Guds rena sanning, jag kan svära —
kvintus.
Nej,
du slipper. Om det också är den rätta,
behåll den lugnt, jag vill ej ha den ens
till skänks. Jag har hvad jag behöfver, önskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
