Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Malvida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder (Fortsättning och slut) - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
ellen key.
att efter frihetsverkets fullbordan han
ensam förblef landsflyktig. Att han,
förklädd, måste smyga sig tillbaka för att
få dö på fädernejorden, han som
gifvit det nya Italien den tändande
tanken, den fagra frihetsdrömmen; han som
— framför allt — var stor nog att utan
bitterhet uppgifva hoppet att se tanken
taga just den gestalt, han drömt om; stor
nog att utan afund se den annorlunda
förverkligad af andra!
Jämte Nietzsches ofvan anförda
yttrande vet jag intet som bättre
kännetecknar Malwida v. Meysenbug än
Mazzinis utrop i ett bref till henne: »Hade
jag vid min sida tjugu människor med
ert hjärta och er förmåga af
hängifvenhet, skulle jag i denna stund hafva
på-nyttfödt Europa.»
Med dessa ord utsäger Mazzini äfven
hvad världen af kvinnorna behöfver. Och
det är ur denna synpunkt hvarje
tänkande människa måste vilja kvinnans
frigörelse från alla de lagens eller
fördomens band, hvilka ännu hindra
insatsen af hennes hjärta, hennes
hängifvenhet i världsförnyelsens förlopp. Det är
denna synpunkt som varit Malwida v.
Meysenbugs vid hennes uttalanden för
kvinnans lika rätt med mannen inom
familjen och samhället. Samma synpunkt
framträder alltjämt i hennes senaste bok
genom den längsta uppsatsen där, Frauen.
Hon påpekar sålunda, huru »eine ganz
Naturgemäss ohne Protest und Kampf
dagewesene Erscheinung in der
mensch-lichen Gesellschaft plötzlich zurücktritt
wie etwa nicht sein Soliendes und erst
nach langem oft Jahrhunderte dauernden
Entwickelungsprocess als eine bewusste,
von dem geistigen Standpunkt des Tages
gefordete Einrichtung wieder hervortritt».
Hon bevisar denna sats med afseende
å kvinnans frihet genom en följd af
kvinnobilder från renässansen, då den
italienska kvinnan under ett par århun-
draden obestridt och mött af männens
uppmuntran erhöll samma bildning som
mannen, samma tillfällen att utöfva
konstnärlig, litterär och vetenskaplig
verksamhet. Men just detta faktum synes mig
som ett af de starkaste bevisen för att
den kvinnliga skaparkraften endast
sällan når genialitetens höjd. Ty bland
alla de odödliga namnen från denna tid
finnes endast ett kvinnligt — Vittoria
Colonnas — och detta icke genom
hennes egna verk, utan på grund af Michel
Angelos kärlek! Det var under
renässansen som under 16- och 1700-talen i
Frankrike — från hvilken tid man i
nämnda essay också erhåller flera bilder
— icke i främsta rummet som
producerande utan som fint förstående och rikt
utvecklade personligheter kvinnorna blefvo
betydelsefulla för kulturen. Och
Malwida v. Meysenbug lägger heller icke
hufvudvikten på dessa kvinnors verk utan
på deras förmåga att gifva sin
personlighet en individuel daning. För henne
är — som jag redan framhållit —
emancipationens mål icke, som för nutidens
ensidiga kvinnosakskvinnor, rätten till
undervisning, förvärfsarbete och laglig
likställighet med mannen. Ty hon vet
att man kan undervisas så, att man
förblir obildad, trots sin doktorsgrad, ja
så, att man kan förlora sina finaste
kvinnliga instinkter; att man kan
förvärfva sitt uppehälle utan att därunder
uttrycka ett grand af sin personlighet;
att man kan erhålla lagliga rättigheter
men missbruka dem, ledd af små,
fördomsfulla och inskränkta synpunkter.
Äfven jag hoppas att, liksom
renässansens och upplysningstidens kvinna genom
Geist, Liebenswürdigkeit jmd Grasie
medelbart påverkade sin tids kultur och
samhällsarbete, så skall framtidens kvinna
kunna göra detsamma omedelbart och
fullt berättigad af lagen. Äfven jag tror
som Malwida v. Meysenbug att i natu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
