Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Berg. Af Valdemar Langlet. Med 6 bilder - Dante. Efter Emanuel Geibel. Öfversättning af E. N. Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
valdemar langlet.
dimman. Den täta mattan af brokigt
löfverk prunkar i höstens alla varma färger,
ifrån djupaste mörkrödt genom brunt och
gult till den förhärskande mättade grön-
skan. Höstens rika färgspel, bergens
storhet och majestät sammanfläta sig till en
mäktig tafla af gripande skönhet.
Det är Kaukasus.
på grusinska härvägen.
DANTE.
efter EMANUEL GEIBEL.
Ensam på Veronas gator Dante gick, den vidtberömde,
Florens’ sångarsvan, hvars hembygd till en biltog honom dömde.
Då förnam han, hur en ungmö, som förbi såg honom skrida,
sade till sin yngre syster, hvilken gick vid hennes sida:
"Se. där går den store Dante, som i afgrundsdjupen vistats!
Märk, hur på hans dystra änne sorg och vrede hafva ristats!
Ty i detta kvalens hemvist inför sådant han måst stånda,
att ej längre le han mäktar för sin inre själavånda."
Men när Dante hörde detta, han ej mer förmådde tiga:
"För att löjets gåfva mista ej behöfs dit ned att stiga.
Alla kval, som jag besjungit, hatets, lidandets och sårens,
har jag skådat här på jorden, har jag smakat re’n i Florens."
E. N. söderberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
