Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Wismar. Bilder från en svensk besittning. Af Nils Erdmann. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47°
nii.s erdmann.
borde vara där man svepte löjets
narrkåpa kring den.
Man gör icke som hos oss i Sverige,
betraktar problemet som något, hvarpå
inga ord behöfva spillas, — man
kommenterar det så i tal som skrift —
hvilket icke hindrar, att man ganska öppet
betonar hvad Sverige har att vänta, om
det skulle hålla på sina anspråk. Gamle
kejsar Wilhelm visade en aktningsvärd
respekt för pantbrefvets bestämmelser.
Det var hans järnkansler som, utan att
kasta sig in på frågans juridiska sida,
lät förstå, att Wismar aldrig kunde
återställas. Det var tyska riksdagens
vicepresident, baron v. Stauffenberg, som
vid ett besök här år 1878 förklarade, att
»den goda tyska staden» aldrig kunde
bli annat än tysk — så tysksinnad som
den, trots svenskt herravälde, bevarat sig.
Och det är en tysk rättslärd, docenten
i Heidelberg doktor Bruno Schmidt, som
i en vidlyftig broschyr öfver
pantfördraget, betraktadt ur alla slags synpunkter,
juridiska, politiska och — främst — tyskt
nationela, kommer till det icke oväntade
resultatet, att Tysklands folk, om det
blir allvar, med en mun skall svara:
»Wismar är en oafytterlig del af den tyska
samhällskroppen, och tyskt måste det nu
och allt framgent förblifva.»
Spörjer man någon af stadens
invånare, hur de tänka, svara de knappast
annorlunda. Äfven för dem ställer sig
det hela ungefär lika löjligt som Hedins
motion i riksdagen föreföll en del folk i
Sverige. Men det utesluter ej, att de
gärna — trots allt — ville bli svenskar,
lärarna bland annat för de så rikligt
tilltagna ferierna, en stark kontrast till
deras fattiga en månads sommarlof, och
de andra för — ja, det går det ej an att
yppa, desto mer som vi nalkas 1903
och det icke är politiskt att vara
anti-nationel nu för tiden i Tyskland.
Tyskland är ju ej detsamma i början
af nittonhundratalet som det var för
hundra år sedan. Då kunde man ännu
se problemet ur så att säga
lokalpatriotisk synpunkt. Det gällde en revers af
mera privat natur — ett kontrakt mellan
två suveräner, af hvilka den ene var herre
i ett litet hertigdöme, som kunde förfoga
öfver sitt folk och sina städer med
ungefär samma absoluta godtycke, hvarmed
de små tyska dussin-furstarna en gång i
tiden sålde eller uthyrde sina krigshärar.
Och nu — hvad gäller nu ett pantbref
mellan en andra klassens stat som Sverige
och ett land som Mecklenburg-Schwerin
mot en stormakt som 1870 års Tyskland!
Hvad det sålunda kommer an på är
mindre den juridiska än den politiska
sidan. Man erkänner utan tvekan, att
allt är rättsligen i sin ordning, men hvad
man förnekar är rättsgrundens giltighet
— i politiken. Och härom kunna äfven
vi vara ense. Hvad betydelse äger
Wismar för 1900-talets Sverige? Och hvad
nytta — eller skada — ha vi egentligen
att vänta, om allt förblir som det är?
Den flottstation Wismar icke är nu,
ty pantbrefvet förbjuder hamnens
befästande, men som det sannolikt blir om
ett eller annat år, kunna tyskarna gärna
anlägga. En författare, som skrifvit
åtskilligt om Wismar i sin
Mecklenburgska historia, Wilhelm Raabe, säger ock,
då han nämner, att en dylik åtgärd —
hamnens förvandling till krigshamn —
kanske blir nödvändig: »Vi betvifla ej,
att tyska riket skall finna lämpliga
medel och utvägar till planens realiserande»
— ett språk som är tydligt nog. Hvad
handeln angår, har Wismar en liflig
förbindelse med Sverige, men någon ort,
som kan hjälpa oss framåt på detta
område, är det ej — och har inga utsikter
att bli det, ej ens om reversen inlöses.
Och då lösesumman, slutligen, är så stor,
att vi för att skaffa pengar måste öka
vår statsskuld, ha vi intet skäl att önska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
