Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Wismar. Bilder från en svensk besittning. Af Nils Erdmann. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47°
nii.s erdmann.
diakonathuset.
vapen, lysande i bjärta färger. Utanför
dörren vinkar som skylt en svensk
riddare till häst. Inne i lokalen, ett
blygsamt rum, där en 30 personer möjligen
finna plats på bänkarna vid de långa
borden, hälsar, äfven där, från väggen,
som prydes med Ulspegels äfventyr och
åtskilliga andra målningar, en gemytlig
svensk landsknekt. Den andra hälften
af byggnaden är upptagen af en
hårfrisör — och medan kunderna i ölstugan
genom fönstret till höger betrakta
Wismars invånare, som stryka förbi öfver
torget, är fönstret till vänster en elegant
exposition af hårfrisörens parfymer.
Här mötas, vid 6- eller 7-tiden på
kvällen — ty här är kl. 6 redan afton —
det tjugonde seklets Wismarianer. Det
är folk ur skilda samhällsklasser, hvilka
dock iakttaga de gränser rangskillnaden
uppdrager. Här sitta jurister, lärare och
läkare, där militärer, vid ett tredje bord
köpmän och vid ett fjärde representanter
för yrkena. Skulle en borgmästare eller
en senator förirra sig hit, äro dessa
naturligen själfskrifna som församlingens
hedersgäster.
Nu tömmas, under en eller par
timmar, ty längre vara icke kollokvierna,
den ena sejdeln öl efter den andra. Man
diskuterar stadens angelägenheter, det
stora fosterlandets affärer, politiserar,
filosoferar — och dricker öl. Man säger
Berliner-, Hamburger- och
Rostocker-vit-zar med en färdighet och en rapphet i
tungan, som väcker afund. Och naturligen
gör man, som öfverallt i världen, där
två eller tre äro församlade, — skvallrar
och talar illa om nästan.
Vanligen är allt slut redan vid
10-tiden. Man älskar nämligen icke nattsol.
Frukosten intages kl. 8 eller 9,
middagen kl. i à 2, och kvällsvard äter man
kl. 8. Det är helt andra ordningar än
hos oss. De enda, som befinna sig ute,
på danslokaler och värdshus, sedan man
stängt portarna, äro folk ur den
tjänande klassen. Vid */2 9- eller 9-tiden på
aftonen visar sig den ena tjänstflickan
efter den andra i stor toalett på gatorna.
Herrskapen hafva gjort undan sin
kvällspromenad. Och medan de sitta i sina
fönster och beskåda vandrarna, under
lifliga kommentarier öfver dem, eller på
bänkar och soffor vid dörren dricka sitt
öl, läsa sin tidning och mottaga visiter
af grannarna, ofta i pipa och tofflor,
sväfva de tjänande systrarna förbi i hvita
eller röda klädningar och i hattar, som
äro verkliga rosenbäddar.
En gång i veckan göra dock stadens
jurister ett undantag från den vanliga
stängningstiden. Det är torsdagarna.
Medan de på tisdagen samlas i
hemmen för att dricka starkt kaffe, röka
starka cigarrer och diskutera stadens
lagbok, som innehåller åtskilliga hundratal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
