Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Italienska taflor i konungens samling. Af Osvald Sirén. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
osvald sirèn.
är svårt att med fall visshet afgöra, men
den egendomliga vänstra handen med de
långa, ytterst svagt modellerade fingrarna
hänvisar oss närmast till Jacopo Caracci
da Pontormo. Ett godt stöd för denna
bestämning lemnar äfven Poutormos
madonnabild i Galleria Corsini, Florenz.
Ännu en tafla från den italienska
konstens »eta d’oro» vill jag i förbigående
omnämna, ehuru den ej utmärker sig
genom några gyllene egenskaper. Den
framställer Kristus bunden vid en påle i en
tär, men så mycket tror jag mig dock
kunna konstatera, att det är en ferraresisk
bild från tiden omkring 1530.
Innan vi lämna Konungens galleri,
böra vi ej försumma att ägna en stunds
uppmärksamhet åt ett par senitalienska
taflor, som hänga något afsides från de nyss
beskrifna. Båda äro med största
sannolikhet utförda af den bolognesiska skolans
mest begåfvade och underhållande mästare,
Annibale Carracci. Det kan ej nekas, att
äfven Annibale Carraccis arbeten ofta bära
lekande barn. oljemålning af annibale carracci. / Konungens samling å Stockholms slott.
öppen hall; i bakgrunden landskap. Såväl
figuren som det blå landskapet äro
betydligt påmålade. Enligt en inskrift på
frånsidan skulle bilden vara ett arbete af
Lorenzo Costa. Namnet passar här onekligen
vida bättre än i det förra fallet (för
goss-porträttet), ehuru det dock kan antagas
endast med reservation. Ställning och
uttryck öfvensstämma ej illa med Costas litet
sirliga och sentimentala människor, men
figuren är alltför muskulös för att vara af
honom. Den senare påmålningen har
dessutom fördunklat dess ursprungliga karak-
vittne om konstens tillbakagång och
urartande till tom virtuositet och handtverk
under senare hälften af 1500-talet, men
han står dock ovanligt fri från det
akademiska pedanteriet, som härjade öfver hela
Italien, och förstår att gjuta lif och
skaparglädje i sina trefliga, af godt humör burna
genrebilder och porträtt.
Huru omedelbart äro icke de båda
barnen å den ena taflan observerade och
återgifna! Flickan står och visar sin docka
och tyckes tala om någonting, som händt
den, för lilie bror, som lyssnar med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
