Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Nationalismen i Frankrike. Af Carl G. Laurin. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nationalismen i frankrike. 555
norna, rusade in i vagnarna och klämde
den vördade krigsmannen från alla sidor,
så att han endast med möda kunde
lösgöra sig och på ett ensamt lokomotiv
lämnade la ville lumière, som han sedan
på sina bondpermissioner snart fick återse,
klädd i lösperuk och blå glasögon,
persedlar som sedermera användes af du
Paty de Clam och den »nationele
för-falskaren» Henry och hvilka tyckas höra
till uniformen i franska generalstaben. —
Som krigsminister hade visserligen
Boulanger af sin vän Naquet rådts till
att försöka en statskupp, men det var
först som »deporterad», och i synnerhet
sedan han den 14 mars 1888 försatts i
inaktivitet, som den till hans ära bildade
Le comitè républicain national under en
oändlig serie frukostar på de högeleganta
restauranterna Café Anglais och Durand
rådde till åtminstone »mildt våld». Det
kan knappast tänkas något kostligare än
detta sällskap konspiratörer i välborstade
höga hattar, orerande öfver sina delikata
flundrefileter om möjligheten att rädda
landet ur den smutspöl, hvari det
nedsjunkit, och göra en rèpublique de granit
med tillhjälp af alla republikens fiender.
Kullstötande sina likörglas i sin ifver och
blossande på sina cigarretter, skreko
herrarne Laisant, Laguerre, Dillon, Naquet,
Maurice Barrès, Rochefort och Déroulède
i munnen på hvarandra, under det
generalen än skrattade åt deras idéer, än
insvepte sig i den sfinxhemlighetsfullhet,
som man kan bestå sig, då man har
möjligheten att med ett ord tända ett
inbördes krig. Men det ville han ej.
Godhjärtad och njutningslysten, ansåg han
sig ej böra riskera sitt glada lif, och
under det de högröstade eleganta
plebisci-tär-radikal-socialisterna höllo på att bygga
sin granitrepublik, reste generalen helt
lugnt omkring och erbjöd sina tjänster,
än åt prins Jéröme Napoléon Bonaparte,
än åt grefven af Paris — naturligtvis
grefven af paris.
mot kontant erkänsla. Hvad skulle han
göra? Landet måste räddas, och själf
behöfde han mycket pengar, under 10,000
francs i månaden kunde han ej lefva
anständigt, och dessutom kostade affischer,
valbroschyrer och de fotografier, som
massvis spredos för att göra honom känd,
ty man hade nu hittat på åt honom, att
han skulle låta välja sig till deputerad i
flera departement, och allt detta kostade
pengar — ej så mycket till bestickning,
ty det kommer man ej så långt med, då
allmän rösträtt genom rösternas mängd
ytterligt försvårar och fördyrar röstköp —,
men i tidningar och med affischer skulle
stridas. — Deputeradeplatsen i
departementet Nord kostade honom 200,000
francs. Här behöfdes sannerligen, att
grefven af Paris eller rättare konung
Philippe VII och hans orléanistiska grefvar
och bankirer släppte till rundliga
summor åt boulangismens kassör, grefve
Dillon, hvilken som en boll studsade mellan
den republikanska nationalkomitén på de
respektive restauranterna och
monarkisterna.
En dag fick Dillon af den
distingue-rade, moraliskt tvetydige redaktören Ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
