Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Nationalismen i Frankrike. Af Carl G. Laurin. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
carl g. laurin.
Vapnet föreställer Kristi heliga hjärta med valspråket: Christus Francos diligit (Kristus älskar fransmännen).
publiken. — Det är klart, att bland den
ministeriela majoritetens miljoner valmän
det finnes många skojare och skälmar,
liksom det finnes mycket hyggligt folk
bland nationalisterna, men den som
älskar »la douce France», som ännu håller
sig med den naiva tron, att tryckfrihet,
religionsfrihet och allmän rösträtt
uppfostra i längden, som anser, att en fullt
demokratisk statsform visserligen, i likhet
med andra statsformer, ej kan frambringa
några änglar, men dock kan, liksom i
Frankrike, låta den mest fria och
förfinade kultur ej blott finnas utan också
trifvas, den nöjer sig med den
parlamentariska, utvecklingsvilliga republiken.
Karaktärsstarka män som Henri Brisson, Emile
Zola, Ernest Lavisse och Jean Jaurès tro
bergfast på dess framtid, och ett snille
som Anatole France delar deras
uppfattning, att ett mot Europa sympatiskt,
gästfritt Frankrike med vilja att öka den
sociala rättvisan, att skydda
yttrande-och tankefrihet, under nuvarande
förhållanden blott kan trifvas under den
republikanska statsformen. — Man djärfves
kalla dessa män ofosterländska, därför
att de efter boulangismen, dreyfusaffären,
Déroulèdes upprorsförsök, antisemitligans
fort Chabrol, ohyggligheterna i Algier,
där antisemiterna släpat judinnor vid
håret och slitit judar i stycken, efter ropen
på en ny Bartolomeinatt, anse
upphofvet till allt detta — nationalismen —
för en ytterst farlig rörelse. De känna
genom 30 års bitter erfarenhet, hur
energiskt och framgångsrikt kyrkan arbetat
för att nå dessa verkligt stora resultat.
Öfver Paris tronar den hvita Sacré
Coeur-kyrkan, där Jesu heliga hjärta
dyrkas af det botfärdiga Gallien. Där inne
vaja trikolorer i hundratal, där stärka
sig nationalister och antisemiter i tron.
Där bad man om ett nationalistiskt
muni-cipalråd och bönhördes, där bad man i
våras om en antiministeriel majoritet och
bönhördes lyckligtvis icke.
Combes fortsätter Waldeck-Rousseaus
verk att tvinga in munkar och nunnor
inom lagens råmärken. Öppenhet och
kontroll, ljus i alla skrymslen, det
fruktar kyrkan lika mycket som generalsta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
