Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Björnstjerne Björnson. Fragmenter af en bild. Af Ruben G:son Berg. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58o
ruben g:son berg.
Amatürfot.
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSSON SYSSELSATT MED ATT
FÖRFATTA EN TIDNINGSARTIKEL.
att samtidigheten kommit dem att
behandla delvis samma frågor. Den
bottnar djupast i att det är samma
åskådningssätt, samma uppfattning af lifvets
och människornas värden som ligger
bakom deras arbeten.
Man behöfver inte bestämma
uttrycken åskådningssätt och lifsvärde
sväfvande för att få fram denna
öfverensstämmelse. Båda äro ju sä utprägladt
etiska, så nordiskt omutligt moraliska i
sina kraf på människan och agitera så
i sina skrifter på samma sätt, att deras
exempelpredikan ovillkorligen hör ihop,
om den ene också betonar vissa sidor,
den andre åter vissa andra. Krafvet pä
sanning ljuder lika strängt från bådas
läppar, och fast Ibsen framför allt
begärt sanning mot en själf och Björnson
starkare ropat pä sanning mot
medmänniskorna, så syfta de ju båda till samma
mål. Men den oerhörda skillnaden i
temperament gör deras behandlingssätt af
samma frågor till två alldeles olika.
Hvartill kommer, att medan hos
Björnson själfva frågorna, idéerna sällan lösa
sig ur det psykologiska,
människoskildringen, ligger deras väf hos Ibsen öfverst,
och under den skönjer man personerna
mera i konturer.
Att börja med tog Björnson mycket
mildt på sina felaktiga människofigurer.
»De nygifte» var hans första
nutidsdrama, och behandlingen af den unga
frun, som bara är sina föräldrars dotter
men rakt inte sin mans hustru, är så
len, att den knappt blir uppfostrande,
som den ju likväl är ämnad att vara.
Ty Björnson är inte bara moralist, utan
han är också pedagog, och
skolväsendet intar en afsevärd plats i hvad han
skrifvit, såväl skolorna för barn som de
mera krångliga institutionerna för vuxna.
Riktigt ägnad till uppfostrare är han nu
emellertid inte, ty hans pedagogik har
inte fullständigt kunnat böjas in under
den vederbörliga stränghetens lag, ibland
drar han sig undan de konsekvenser,
som skulle följa på förutsättningarna.
Så äfven här i »De nygifte». Den unga
frun är ett litet våp och har inte den
ringaste aning om att hustruskapet
medför plikter, medan däremot barnaskapet
har idel sådana. Nu låter Axel sin
gen-störtiga Laura vara den orättvisa
lycko-fördärfverska hon är och lägger till och
med hyende under lasten genom att icke
ens fordra snart sagdt vanlig höflighet.
Döttrars lifegenskap under föräldranycker
tillhör ju visserligen forna tiders
hem-och familjeideal, men här äro de båda
gamla förnuftigare än den docka, de ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
