Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Björnstjerne Björnson. Fragmenter af en bild. Af Ruben G:son Berg. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
björnstjerne björnson. 645
de konflikter, som han kallar fram.
Stegringen i intensitet drifver han opp
utan ansträngning och utan att
missbruka eller ens utnyttja de effektmedel,
som hans konst räcker honom. Han är
aldrig ljum eller likgiltig, han är fyr och
flamma alltigenom. Hela denna stora
volym om tre och ett halft hundratal
sidor är fylld af begeistring från första
sidan till den sista. Hans rika och
frodiga intressen få oss intresserade tack
vare hans temperaments oaflåtliga
ungdomliga liffullhet och — icke minst —
hans direkta, konkreta stil. Lessing
skulle ha kunnat hänvisa på Björnson
som föredöme för hur beskrifningar böra
göras. I och för sig äro de inte så
sällsynt märkvärdiga dessa Spencerska
undervisnings- och
uppfostringsresone-mang, men hvilken fart och hvilken
påtaglig reel kraft framföras de inte med!
Klyfningen i uppfostringsteoretisk och
underhållningsroman får oss ibland att
glömma tendensen. Själfva
uppränningen till historien är kanske den
konstnärligt bästa delen i sin gammaldags
våldsamhet och sina koncentrerade
händelsereferat. Den Kurtska släktens mörka,
vilda häfder berättas med en omutlig
sanning, en oräddhet i uttrycken och
en säkerhet i uppfinningen, som af
denna släkthistoria göra ett nytt motstycke
till de vildaste isländska sagorna eller
någon af de blodfullaste
renässansnovellerna. Som inledning till berättelsen
om Tomas Rendalen och hans skola är
Kurternas historia kanske väl bred, fast
det varit Björnsons afsikt att med nästan
vetenskaplig utförlighet och
detaljrikedom lägga grund till en berättelse om
de ärftliga anlagens makt och betydelse.
Ty det är det som utgör kärnan i
arbetet, påvisandet af att hur stark den
ärftliga belastningen än må vara, kan
en genomtänkt och noga utarbetad
uppfostran åtminstone neutralisera den.
Amatörfot.
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON.
Skildringen af Tomas’ barndom och
hans mors uppfostran af honom är också
en af glanspunkterna i boken, rik på
fina och förtjusande smådrag. Af barn
och ungdom har Björnson ofta gifvit,
själsanalyser, där observationens skärpa,
och intuitiv psykologisk blick fira
storartade triumfer, och denna är en af de
lyckligaste. Förhållandet mellan mor
och son och Tomas’ uppväxtår äro ett
stoff af yppersta art för Björnsons lynne.
Underliga, starka men disharmoniska
naturer i kärlek och strid med hvarann,
den ena ett barn af rika anlag men
mycket ojämnt lynne, den andra,
barnets mof, besjälad af de dubbla
makterna moderskärleken och hatet mot
ett afskyclt andligt arf, det erbjuder de
rikaste tillfällen till djupa och vackra
berättelser, där både själsanalytikern,
pedagogen och den naiva känslomänniskan
göra sig gällande.
leke mindre uppmärksamhet tager
historien om »generalstaben», de unga
flickorna i Tomas Rendalens högsta
klass. Visserligen kan man känna sig
tveksam på en och annan punkt, men
det är småsaker mot den öfvertygande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
