Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hos Axel Gallén. Af Johannes Öhquist. Med 13 bilder - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos axel gallén. 687
tor den af två väldiga snömurar
flankerade stora trappan. I tamburen kom
fru Mary mig till mötes med en smått
ängslig uppsyn:
»Axel har just skadat sin fot och
kan inte röra sig. Han ligger här strax
bredvid matsalen. Vi ha nu skickat efter
läkaren.»
Då jag inträdde i det lilla rummet,
som i proportioner och utstyrsel var en
hel liten värld för sig, räckte Gallén mig
skrattande handen till
välkomst. Han hade begått
en synd, och nu skulle
han sota för den. Det
var ju söndag, och han
hade arbetat på söndagen,
och hvad för slags arbete!
Det var på galleristaketet
i sin atelier, och han hade
just varit sysselsatt med
att snida en ohygglig
djäf-vulsnuna, som med sina
gröna, skelande ögon skulle
glo ned där uppifrån
höjden. Knappt hade han
emellertid börjat, förrän
stegen, på hvilken han
stod, gled undan, och han
störtade ned från en höjd
af tre meter. Antingen
hade han brutit eller
vrickat sin fotled, men röra
sig kunde han inte, och infamt ondt
gjorde det.
»Där har du det. Andarna tåla inte
något skämt, och på söndagen får man
inte arbeta på slikt, lika litet som man
på fredagen får bege sig på resa, annars
går det illa. Det kan du slå dig i
backen på.»
Då läkaren kl. 11 på kvällen infann
sig — han måste hämtas från kyrkbyn,
som låg på fem kilometers afstånd, på
andra sidan sjön — konstaterade han,
att lyckligtvis intet benbrott förelåg, utan
att det blott var en sensträckning, som
om några dagar nog skulle ge med sig
under lämplig behandling med omslag
och massage. Nu sattes vin fram, och
medan den stackars djäfvulsmålaren,
stum likt en ångerfull botgörare, vred sig
under den obarmhärtige läkarens stadiga
tummar som i ett skrufstäd, hälsade vi
det nya året med klingande glas,
belåtna öfver, att äfventyret ej hade värre
följder. Men därute i den blida
vinternatten hördes tid efter
annan det svaga prasslandet
från de smältande
snömassorna, då de långsamt
och tungt gledo ned för
grenarnas hala barr.
II.
träsnitt af axel gali.en.
Då jag morgonen
därpå trädde ut ur mitt rum,
satt Gallén redan nere i
ateliern. Jag säger nere,
ty såväl det gästrum, där
jag logerade, som ock
familjens sofrum ledde ut
till ett öppet galleri,
detsamma från hvilket Gallén
föregående afton fallit ned.
Detta galleri löpte längs
atelierns ena långvägg och
utmynnade i en bred
trappa, som först ledde ned till en högre
belägen del af ateliern, det s. k.
musikrummet, och sedan till den egentliga
ateliern.
Denna senare åter var ett 16 meter
långt, i o meter bredt och 5V2 meter
högt rum, som med sina af groft
timmer hopfogade väggar och sin djärfva
takresning gjorde intryck af en kyrka.
Detta intryck förhöjdes ytterligare genom
ett i den ena gafvelväggen anbragt, högt
och smalt, i götisk stil hållet fönster.
Från norr strömmade genom ett väldigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
