Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hos Axel Gallén. Af Johannes Öhquist. Med 13 bilder - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
johannes öhqvist.
Jag kunde ej låta bli att fråga honom,
hvarför han dragit sig undan till denna
ohyggliga enslighet och huru han stod
ut med den.
»Jag måste det», svarade han, »jag
var öfvermätt och dödstrött af
jäktandet därute. Här är frid; men äfven den
blir för mig ibland outhärdlig,
isynnerhet i vinterns mörker, då icke ens
djuren i skogen röra på sig. Det är ändå
en lycka att snön är hvit, ty himlen
ligger i dagar öfver oss, just öfver
trädtopparna, och grå är den . . . Ibland
ropar det inom mig:
Ljus! Sol! Men
den grå vintern är
starkare än jag, och
om ej solen
kommer snart, tar jag
exempel af mina
grannar och
rasför-vandter och lägger
mig på ugnen öfver
vintern. Mina
grannar och
rasförvand-ter äro också
starkare än jag, ty de
klaga eller knota ej;
den sol och den
värme de önska sig,
vänta de först på
andra sidan
grafven. Jag måste
hafva människotankar och människohjärtan
att umgås med. — Dem har jag också»,
tillade han med en blick på den långa
bokraden.
Sedan fortsatte han:
»För resten — ensamhet och
enformighet hvarken locka mig som förr eller
trycka ned mig numera, sedan jag
genomgått fem års klosterlif och frivilligt
fängelse här uppe, och jag tror mig nu
luttrad till att med jämnmod lefva äfven
i en arktisk jaktstuga.
Och hvad gör jag därute? Här i still-
heten känner jag, nej, jag är öfvertygad
om att det existerar ett sagoland, lika
verkligt som någonsin detta, och att det
skall tillfredsställa denna trängtan vi
känna, då vi skåda in i solnedgångens guld!
Du skall få se att vi träffas där. Det
landet utgöres af urbilderna till skalders
och konstnärers vackraste tankar och
drömmar. Men när skall fantasi och
känsla komma tillbaka till de
»civiliserade» landens folk och människorna fä
en religion, få något att dyrka med hela
själen i vibration? Som det nu är,
kunna ju endast några
individer förena sig
om samma guddom,
och intet tempel
står obesudladt.»
Hans blick föll
på den rasande
Kul-lervo, som belyst
af det skarpa
lampskenet sträckte sina
seniga armar upp
mot höjden. Blott
en konstnär kunde
se, att duken ej ännu
var fullt färdig. Det
var en tafla af
öfverväldigande kraft
och vildhet. Den
rasande gossens
magra, smidiga
kropp var som en hårdt spänd sträng
beredd att afskjuta den dödsbringande
pilen. Och denna människogestalt, så
utom sig af en besinningslös, ohäjdad
vrede, stod där i ett leende landskap,
som, badande i solljus, andades den
ljufvaste frid och i sitt ensliga majestät lät
den rasande gossens vredesutbrott te sig
så mycket vanmäktigare.
»Om du visste, hvad den taflan plågar
mig», sade han, »ständigt drar den mig
åter till arbetet och bringar mig hvarje
gång till förtviflan. O, hvad den var
brodermördaren. temperamalning af
axel gallén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
