Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Persiska hufvudstäder. Af Alexis Kuylenstierna. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alexis kuylenstierna.
€40
lögnaktig, bedräglig armenier har lyckats
förhindra mig att se Sassanidstadens
under.
Den nu härskande kadschardynastiens
hufvudstad, Teheran, är allt för mycket
blott skuggan af en hufvudstad, liksom
dynastien själf endast är skuggan af en
storkonungsdynasti, för att dess namn
skall kunna nämnas vid sidan af städerna
från Perserrikets glans- och storhetsdagar.
Mot Sefavidynastiens stolta stad, det
lysande Isfahan, vilja vi först vända våra
blickar för att sedan, vandrande ned mot
Persiens hjärta, det fordom rika och
bördiga Fars, skåda Cyrus’ stad Pasargadæ
och Achæmenidernas konungasalar i
Persepolis.
Långt bortom öknar och berg, midt
ibland grönskande fält och trädgårdar
ligger Isfahan, Schah Abbas’ hufvudstad,
hvars namn genljudat i häfderna som ett
uttryck för ali österns skimrande, trolska
prakt.
Så länge världen stått har Isfahan
funnits, säga perserna, och om också
detta påstående ej är sant, så är staden
dock lika gammal som perserriket.
Under
Achæmenidernas—storkonungarnas — lysande tider låg på den plats,
som nu täckes af Isfahans ruiner, en
befästad stad vid namn Gabar, ett namn
som sedermera under Sassanidernas
härskaretid förändrades till Jai. Sedan
Sassanidernas sista här blifvit slagen vid
Nehavend och sassanidriket störtat
samman vid arabernas anstormande, föll Jai
i händerna på kalifen Omar.
Under de efter den arabiska eröfringen
följande seklen kom Jai eller, som staden
redan nu kallades, Isfahan i händerna på
en muhammedansk dynasti, som här nere
i Fars och Irak bildat ett af det
sjunkande kalifatet oberoende rike. Sedan
den tiden är Isfahans historia densamma
som alla andra i främre Asien belägna
städers. Tre namn äro inskrifna däri
med blod, hvart och ett betecknande
plundring, mord, förstöring, förödelse.
Först kommo i elfte århundradet
seld-schukerna, sedan Dschingis Khan och sist
Timur Lenk, Asiens gissel. Denne
ryslige våldsman lät anställa en allmän
massaker på den olyckliga stadens af blod
strömmande gator, uppbyggande sina
vanliga segermonument, pyramider af mer
än 70,000 människohufvuden.
Isfahan kom efter Timurs blodiga
straffdomar ej mera till sin forna
betydelse men var allt fortfarande ett
tvistefrö mellan de olika dynastier, som sletos
om kalifatets plundrade kvarlefvor. I
början af sextonde seklet innehades staden
af en viss Uzun Hassan, tillhörande Hvita
fårets dynasti, men redan då var
Sefavidynastiens sol under uppgående. Är
1568 uppsteg Abbas den store på
Persiens tron, och sedan han under sin spira
lagt alla de länder, som fordom tillhört
Sassaniderna, ända från Georgien till.
Afghanistan, utvalde han det centralt
belägna Isfahan till sin hufvudstad. Om
detta Isfahan, Schah Abbas’ hufvudstad,
om dess sagolika glans och prakt, om
dess lysande fester, om dess rikedomar,
om dess trädgårdar, dess springbrunnar,
dess sorlande vatten drömmer än i dag
solens och lejonets hela öde liggande land,
och främst af allt drömmer därom våra
dagars i ruiner liggande Isfahan, en afsatt,
plundrad härskarinna, som dragit sig
undan världen och söker dölja sitt armod,
sin skröplighet i trasorna af sin forna
härliga konungaskrud.
Schah Abbas lät helt och hållet
nybygga staden på flodens — Zendeh Rud
— norra strand och upplät södra
stranden som ett slags förstad till
boningsplats för de armenier, som talrikt flydde
till Persien från det af osmanernas
ja-nitscharskaror förödda Irak. Midt i själfva
den egentliga staden låg det vidsträckta
Meidan, det stora torget, omgifvet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
