Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Persiska hufvudstäder. Af Alexis Kuylenstierna. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
€40
alexis kuylenstierna.
en pelare af cyrus palats i pasargadæ.
ock ej i detta afseende kan jämföras med
det rika Mervdasht.
Men om slätten ännu grönskar och
blomstrar såsom på den förste
storkonungens tider, så är däremot staden
i det närmaste försvunnen. Man har
svårt att af de sparsamma återstoderna
göra sig en föreställning om stadens
utseende, då den stod i sin glans, och ej
heller har Pasargadæ spelat en sådan
rol i historien, att lekmannen på grund
däraf kan göra sig en bild af detsamma
— en fantasibild, säga de lärde
föraktfullt —, så som han kan göra med det
stora Babel eller med Ninive,
assyrerstaden.
Midt på den gröngula, vattenskimrande
slätten reser sig högt på en kulle en
enda upprättstående pelare, glänsande
ljusgul, omgifven af spillror och grus,
rester af murar, som synas tillhört
portaler. Möjligen har här Cyrus’, stor-
konungens, palats varit beläget, i alla
händelser talar belägenheten i centrum
af den vidsträckta slätten därför. Längre
norrut står en stor ljusgul portik, hvars
hvalf dock instörtat, belamrande slätten
vida omkring med stora fyrkantiga
stenblock. Under antagande att pelarkullen
anger konungapalatsets läge, torde
portiken kunna anses tillhört ett tempel,
möjligen förbundet med palatset genom
en pelargata. Ofvanför detta tempel
resa sig på de behärskande, med de
nordöstra gränsbergen sammanhängande
kullarna citadellets mäktiga fasta murar,
bildande en enda kompakt massa af tegel
och murbruk. —Detta är hela Pasargadæ.
Dock ej hela, ty Cyrusgrafven får väl
äfven räknas tillhöra staden. Då man,
stående på palatskullen, vänder sig
söderut, har man den lilla byn Mesched
Ma-der-i-Suleiman midt framför sig.
Hvarken denna by eller Dainoh liknar någon
af de byar man sett utmed vägen från
Isfahan. I Persien, där icke blott
byarna utan äfven de enskilta gårdarna äro
omgifna och afstängda från världen
medelst höga lermurar, som ge dem ett
utseende af små fästningar eller vakttorn,
träffar man sällan öppna bebygda orter
sådana som Mesched Mader-i-Suleiman.
Det är svårt att på sådant afstånd
som från palatskullen afgöra, om Mesched
är en by, en begrafningsplats eller en
sophög. I själfva verket är den en
sammanblandning af allt detta, en ort där
de små af ruinstycken och ler
sammanfogade, små gråhvita kojorna ligga
sam-mangyttrade liksom klumpar eller
utspridda, liksom strödda för vinden,
blandade med hvita, lutande eller kullfallna
grafstenar, bland stenskärfvor, murbruk
och sönderslagna pelare sedan sekler
tillbaka. Men midt ibland allt detta, som
är typiskt icke så mycket för Persien —
därtill är det för obundet, för gladt, för
öppet — som för den islamitiska orien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
