Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Persiska hufvudstäder. Af Alexis Kuylenstierna. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
€40
alexis kuylenstierna.
xerxes’ portal på persepolis’ palatsterrass.
man till Sivend och ytterligare en till
Kenara. Och mellan de båda sist
nämnda orterna ligga såväl Darius’ gamla
Istakhr och Achæmenidernas grafvar
som Persepolis’ stora konungapalats.
Persepolis’ historia är i jämförelse med
andra i islams länder liggande förödda
hufvudstäder synnerligen torftig. Den
stad, som under Cyrus’ tider låg här
på Mervdasht, förde namnet Istakhr
och utvaldes till hufvudstad af Darius I,
som i norra delen af staden, just där
Polwars dalgång utmynnar i den stora
slätten, lät bygga sitt palats, af hvilket
i våra dagar föga återstår. Namnet
Persepolis möter oss först sedan Darius
börjat bygga sitt nya palats längre
söderut samt under Xerxes’ dagar. Denne
sistnämnde monark kallade själf i sina
inskriptioner staden Parsa. Emellertid
tyckes detta Parsa, på hvars palatsterrass
såväl Darius och Xerxes som äfven
Ar-taxerxes II uppförde storartade
byggnader, aldrig varit någon ordinarie
residensstad. De achæmenidiske storkonungarna
residerade uuder vintern i Susa och under
sommaren i Ekbatana, till Persepolis
kommo de blott vid särskilta tillfällen,
möjligen om våren, då ännu klimatet i
Ekbatana var allt för oblidt, möjligen i och
för utförandet af vissa officiela och
cere-moniela statshandlingar. Achæmeniderna
kröntes visserligen i Pasargadæ, men de
ligga allesammans begrafna på
Mervdasht, dels vid slättens nordvästra gräns,
dels bakom palatsterrassen.
Med perserrikets fall var det också
slut med Persepolis’ glans. För att gifva
ett uttryck för Achæmenidernas
undergång eller under rusets inverkan lät
Alexander sätta eld på ett af de stora
palatsen — eller möjligen alla på
terrassen belägna byggnader, hvaremot
ingenting talar för att han skulle förstört själfva
staden. Under de efter Alexanders död
i Babylon och Seleucia härskande
seleu-ciderna återvann staden, som så
småningom återtog sitt gamla namn Istakhr,
ej sin glans, men såsom stad ägde detta
Istakhr bestånd icke blott under
seleu-cider, arsacider oeh sassanider utan långt
fram i den muhammedanska tidsperioden
under i6:e seklet.
Omedelbar sedan man lämnat Sivend
bakom sig, vidgar passet ut sig till en
bred dalgång, i hvars midt den allt
grumligare Polwar ringlar fram i de mest
oresonliga krokar. Där dalgången
mynnar ut i Mervdasht, ligga ruinerna af
Darius äldsta konungapalats i Istakhr, men
något storartadt intryck göra ej dessa
ruiner. Grundmurarna till något, som
kanske varit ett palats, samt en enda
refflad, på midten bräckt pelare,
uppbärande ett tvehöfdadt liggande djur,
detta är Istakhr. Men bortom Darius’
palats, på andra sidan floden, väl en half
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
