Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Theodor Mommsen. Af Johan Bergman. Med 2 bilder - Musikrevy. Af Karl Valentin. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
theodor mommsen. 725
sen af det Rom, som i Alexanders fotspår
underlade sig och civiliserade världen.»
Om sin bok säger han till sist följande,
som af honom, med de stora anspråk han
ställer på sig själf, helt visst är uppriktigt
menadt, men som för hans läsare närmast
tager sig ut som sokratisk ironi:
»Några genom detaljernas utsmyckning
fängslande partier, stämningsbilder och
stu-diehufvuden har min skildring ej att bjuda;
konstnären, icke historieskrifvaren, är det
förunnadt att skåda Arminius’ anlete. Med
resignation är denna bok skrifven, och med
resignation måste den läsas.»
Gifve goda gudar, att man icke
behöfde väpna sig med mera resignation vid
läsning af historisk litteratur, än den man
måste känna vid studiet af Mommsen!
£
Denna kortfattade teckning af den store
tyske klassikern har, som läsaren finner,
till en del blifvit, och måste blifva ett
äreminne. Och dock — hade det stått i mitt
skön att afgöra, om han borde erhålla det
litterära Nobelpriset eller ej, så skulle jag
icke tilldelat honom det. Detta pris afser
i stiftarens tanke utan tvifvel verk som
falla inom diktens värld mera än inom
forskningens. Och låt vara att Mommsen
på sitt sätt är en diktare, han är det dock
endast i öfverflyttad, ej i egentlig mening.
Det är och förblir en skriande orättvisa
att icke utdela detta pris för det bästa
litterära arbete i idealisk riktning åt
någon af tidens stora idealister bland
diktar-furstarna, åt Tolstoi eller Björnson eller
Ibsen. Funnes ett pris för häfdateckning
eller för klassisk kulturforskning eller till
och med för »geni i allmänhet», så skulle
den vetenskaplige vidtfarnnaren, den åldrige
vise från nyklassicitetens fädernesland
däremot vara själfskrifven.
musikrevy.
AF KARL VALENTIN.
Med 12 bilder.
Under de sista åren har det i
hufvudstaden icke just varit någon brist på
musikaliska njutningar och nöjen, och det tyckes
som om konsertfloden skulle vara i ständigt
stigande. Men glädjande nog är det ej
blott ett större antal konserter och en större
kvantitet musik som den tillför den
musik-älskande allmänheten. Framstående
konsert-gifvares och anordnares bemödanden synas
på väg att krönas med framgång,
värdefullare verk, enhetligare program och
gedignare utförande hafva så småningom
undanträngt en del konserter af obetydligare
art, och publikens intresse och mottaglighet
för stora och innehållsrika verk ökats.
En kort öfversikt af den förra
musiksäsongens förnämsta företeelser — för hvilka
i denna tidskrift icke varit redogjordt —
torde ådagalägga såväl konserternas stora
antal som betydande halt. Den innevarande
höstsäsongen bekräftar det än mer.
Af K. Teaterns symfonikonserter var,
i likhet med hvad som ägt rum under
närmast föregående år, en helt ägnad åt
Beethovenska tonsättningar. Den nionde
symfonien utgjorde äfven nu på årsdagen
af mästarens födelse hufvudnumret. Det
omfångsrika och komplicerade verket
intränger allt mera i allmänhetens förståelse.
Upprepade offentliga uppföranden hafva
väsentligen bidragit härtill. Men ej minst
är det väl tidens mäktiga inflytande som
härvid gjort sig gällande. Tonkonstens
utveckling under det sjuttiotal af år, som
förflutit sedan denna symfoni först uppfördes
i Wien, har bragt så mycket nytt och
konstfullt, att bekantskapen med den nyare
alstringen otvifvelaktigt underlättat
uppfattningen af det äldre verket, hur nytt och
själfständigt än detsamma fortfarande ter
sig. Och det är ej längre blott med undran
och förvåning som den större publiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
